lillapillerill

Det här med brudklänning till ett enkelt grillbröllop visar sig vara svårare än jag trott. Enkel, vacker och passande är det jag letar efter. Det blir nog dags att ge sig ut på jakt i sinom tid. Ingen picknick med ond mage direkt.

Men men, det måste ju göras.
På onsdag blir det lite shopping med fina V. Längtar.

Jaha. Diagnosticerad med ibs. En bra diagnos, eftersom man inte dör av det. En dålig diagnos för att det inte finns ngt direkt bot. Man måste hitta sitt eget sätt och jag provar mig fram. Utöver Ibsen så är det utmattningsdepression (igen), så jag medicinerar både mot det och med sömntabletter just nu. Jag ba' jag är ju inte LEDSEN! Sist var jag matt och ledsen, nu mer trött och tråkig liksom. Nåja. Same same.

Jag är sjukskriven 50% fram till påsk, efter lovet byter jag jobb. Doktorn tror jag kommer vara bra nog för heltid då, i och med att mitt schema är så annorlunda upplagt på nästa plats, med pauser som jag kan ta tillvara på.

Ibs då. Nyttig mat. Det jag redan vet inte fungerar för mig är kött och fett. Och laktos. Jag måste äta små portioner ofta. Men ngt mer är det också, så jag provar ta bort min älskade pasta och bröd! Med sorg.. Men jag behöver må bättre. Apropå allt tidigare tjat om vikt är byxor som var snortajta för tre veckor sedan nästan för stora. Men det känns inte så kul, allt går rakt igenom mig...

Jag är så värsta glad.
Saker och ting faller på plats, sakta men säkert... Och imorgon är det fredag, sen är det helg!❤
Jag har drabbats av en ny förkylning. Så helgen hägrar!!

Vaknade med huvudvärk så jag hoppade morgonpromenaden idag. Skulle behöva köra lite styrka istället:) hemmaträning!

Då lämnar jag vattkoppan och snorungen hemma med sin pappa och beger mig mot jobbet.
Dagens planering snurrar i huvudet...
Bihåleinflammationen känns under kontroll och jag är på hyfsat humör. Får se hur länge det håller i sig;)

Gick upp klockan fem imorse och tog mig ut på 50 minuters promenad, trots en febrig och bökig bebis under natten.
Teodor tyckte att jag var för sjuk för att gå till jobbet. ❤
Det har inte blivit så mycket vila hemma som jag skulle önskat med två sjuka barn.

Ikväll ska jag och T i af kolla på Smurfarna. Det lär behövas efter en lång dag på jobbet. Många samtal att ringa också...
2 morgnar till sen är det helg!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1026702/images/2013/pic_50ff851cddf2b309d39e5f0f.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1026702/images/2013/pic_50ff851cddf2b309d39e5f0f.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1026702/images/2013/pic_50ff851fe087c3605c1ca898.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/1026702/images/2013/pic_50ff851fe087c3605c1ca898.jpg" class="image">

Ligger kanske för döden i vidrig bihåleinflammation. Kan inte röra mitt huvud. Återkommer när hälsan gör det.
-14 cm trots noll procent träning och 20% sjukdom. -31 cm sen start:)

Det är dessvärre mig och min träning det handlar om. Vi fick prova på livet som trebarnsföräldrar igår och inatt. Min morgonpromenad flyttades till eftermiddagen idag och igår blev det sojakorv och makaroner till middag.
Eftersom natten till igår var en levande mardröm ställde jag in mitt eftermiddagsmöte och åkte hem och hade lite gangnam style fest med småkillarna.

Idag får vi utrikesgäster på jobbet, spännande! Jag ska gå igenom adjektiv, inte så inspirerande kanske. Men det är vad eleverna vill. Hoppas jag lyckas inspirera dem!

Jag börjar få riktigt ont i halsen så eftermiddagens absolution måste ställas in. Så dumt! Dessutom bröd till frukost för jag hann inte med gröten. Dålig ursäkt. Nya tag i kosten nu. Det kan man alltid styra.

Vilken jäkla skitnatt. Det blev ingen morgonpromenad, så jag får väl gå en sväng på bandet på gymmet.
Tänkte köra lite lätt, blandad styrka idag. Känner av min förkylning och mår liksom sådär halvkasst i hela kroppen.

Det är verkligen en utmaning att ha ett så tufft jobb när barnen är små och har dessa nätter. Att förväntas leverera från början till slut, 100%.
Idag blev det i alla fall ett senare tåg, jag hinner ganska precis i tid. Jag hann väcka de därhemma också, så de skulle få en okej start.

Men vad skulle man inte gett för att få vara hemma idag, gosa med min bebis.
Jag försöker att inte vara så trött när jag kommer hem, att jag inte orkar ge dem något av mig själv. Men det är svårt. Särskilt när man kommer hem vid sex-sju.

En gör så gott en kan.

Jag sitter på pendeln på väg till jobbet. Tänker. Min syster säger att det är mitt problem, att min hjärna går på högvarv hela tiden. Jag märker det i så fall inte...

Mitt största problem just nu är min krånglande mage. Sen jag började jobba fungerar inte min vegetariska kost längre. Vilket är synd. Jag har bestämt mig för att börja inkludera lite fisk ett par gånger per vecka och se om det gör någon skillnad.

Promenaden imorse var givande, jag känner dock att jag har en förkylning som väntar på att bryta ut. Det kommer påverka träningen denna vecka, helt klart. Snart är det helg igen.
Det var svårt att gå hemifrån idag. Barn och sambo hann vakna och jag hann få lite kramar och leenden. Som mamma får man ladda batterierna så.

Jag var nog runt 6 år när jag lärde mig att jag värderade mig själv högre än andra och att det var fel. En kompis på förskolan frågade mig " Tycker du att du ritar fint?" "ja" svarade jag. "Sluta skryt" sa hon då och mitt sexåriga jag sjönk ner i skorna.

Sen fick jag glasögon. Som om det inte räckte med att vara rödhårig, skelögd och läspa. Jag var en sådan uppenbar måltavla att inte ens min familj klarade av att inte retas.
Sen var jag duktig i skolan också. Skit. Så mellan 6-14 ungefär fick jag bara veta hur lite jag var värd.

När jag kom till gymnasiet hämnades jag på världen och startade konflikt efter konflikt. Prövade mina vänner, för inte kunde väl någon vilja vara med någon som mig.

Hur gör jag för att inte smitta mina söner med denna usla självkänsla? Visserligen börjar den bli bättre men... Jag skulle så gärna vilja ge dem en bättre uppväxt, så att de inte behöver stjäla eller slåss för att hävda sig. Men hur gör man?

Jag tänkte bara lyfta och diskutera lite vad jag anser vara föräldrars ansvar lite såhär på morgonen/förmiddagen.

Som förälder måste man göra sitt yttersta för att tillfredsställa barnens primära behov. Ge föda, byta bajsblöjor och ge närhet och bekräfta barnet. Det är en förälders förbannade skyldighet att älska sitt barn no matter what.
Detta är inget konstigt, men föräldrarollen innebär så mycket mer.

Som förälder bör man vägleda sitt barn, lära dem vad som är ett okej beteende och tillrättavisa sitt barn när det till exempel är oförskämt mot andra eller brukar fysiskt våld. Som förälder bör man ta sitt ansvar för att barnet ska växa upp till en sund människa med goda värderingar. Detta är inte lätt, men det är ens ansvar.

När barnet börjar skolan har man som förälder ansvar för att ha en god relation med skolan. Man ska veta att man lämnar sitt barn i goda händer och som de personer som står barnet närmast är det ens ansvar att veta att barnet har det tryggt. Vet man inte det eller tycker man inte det ska man byta plats för dem.

Ens föräldrajobb tar inte slut när barnen blir stora. Man måste fortsätta vägleda och trösta sitt barn. Ibland behöver även stora vara små. Sen om man har turen att bli mor- och farföräldrar fortsätter ens jobb in i nästa generation.

Att vara förälder är ett livstidsjobb. Det kanske man ska tänka på innan man skaffar barn.

Det blev visst väldigt politiskt här denna helg men vi var med om en så sjuk sak häromdagen. De har visa samling på Ts förskola på fredagar. Denna fredag var det ett barn nyss fyllda fem som hade med sig en i-pad. Hans egna.
Jag vet att detta är förekommande, man behöver ju bara gå in på facebook för att se hur folk skämmer bort sina ungar. Jobbar mycket och ger barnen dyra prylar istället för tid.
Samma föräldrar kommer till skolan sen och kräver att deras barn får vissa betyg. Och lägger över all fostran på skolan. Långa dagar och märkeskläder istället för tid tillsammans.

Men det är bara ena halvan eller fjärdedelen av problemet. Överkonsumtion, att alla har eget. Miljökatastrof!
Samtidigt som man lär barnen att märken är viktiga och att de får allt de pekar på skyndar man på världens undergång. Och klyftorna. Vissa barn går hungriga, andra har iPhone och iPad. Jäkla skit! Jag fattar inte hur man kan göra så som förälder. En del av vårt jobb är ju att lära våra barn vettiga värderingar. Det kan ju vara att laga sådant som är trasigt, dela med sig och kanske kolla eko-märken istället för klädmärken?

Ibland känns det så tungt att jobba med detta vad det gäller ens egna barn när ingen annan verkar göra det. Så jäkla less på att hela tiden försöka skydda mina barn från världen omkring dem. Jag vill inte ha bortskämda snorungar som inte tänker. Jag vill att de ska växa upp till kärleksfulla, ansvarstagande och intelligenta individer.

Ibland blir jag så äcklad av att veta att visa män inte har någon självbevarelsedrift alls.

När jag var runt 20 hade jag ett tillfälligt jobb med en manlig chef. Jag tyckte att han var så snäll. Såå trevlig. Förstående. Till skillnad från min andra chef som var väldigt... Hård. En kvinna.
Jag överöstes med komplimanger för att jag var så effektiv, snabb och duktig på mitt jobb.

Sen började han komma in på mitt rum och småprata om livet. Det kändes ju trevligt och okej. Men jag började känna lite konstiga vibbar. Samtidigt intalade jag mig att jag bara inbillade mig.

Plötsligt kom den. En klatsch på rumpan och jag såg på ansiktet som gett mig den. En man gammal nog att vara min far. En man jag hade trott varit god. Kränkningen var inte bara smällen på röven och kommentaren "man måste ju få kolla stunsen" utan det faktum att han då gjorde all uppmuntran och alla snälla saker han sagt till osanningar. Han var bara en gammal man som ville tafsa på en ung tjej. Och jag blev kränkt. Och jag kände mig helt plötsligt dålig på mitt jobb för jag var bara en ung kropp. En kropp man var tvungen att få kolla stunsen på.

Som tur är var jag ingen duvunge. Min pappa hade fostrat mig till stark och med en stark känsla av integritet och ägande av MIN kropp. Så jag skrek. Skällde. Sa ifrån. Smällde sönder en dörr och kallade honom äckelgubbe.
Men. Rädd att förlora min inkomst anmälde jag aldrig mannen. Han upprepade små försök till ytterligare trakasserier men jag sa ifrån varenda gång.

Jag delar detta nu nästan tio år senare av flera olika skäl. Jag har mått dåligt över min kropp sen detta hände, ätit mig tjock för att inte vara ett byte, fått min självkänsla knäckt och litar fortfarande inte på manliga chefer. Jag har fram till nu oavsett yrke tvivlat på mig själv och min egen kompetens. Jag kan inte ta en komplimang på allvar. Idag börjar jag känna min egen styrka igen.

Det borde vara lättare att anmäla sexuella trakasserier anonymt. Att bara lämna in en lapp. För allvaret är så stort. Och händelsen bär man med sig resten av livet.
I mitt fall var övergreppet inte så "stort" men dess påverkan på mig desto större. Mitt hjärta blöder för de kvinnor som utsätts för än värre av sina chefer idag. Det händer såklart även på motsatt vis, vilket absolut är lika illa.
Chefer som trakasserar sina anställda på detta och liknande sätt äcklar mig så mycket.

Jag förlorade rätten till min kropp och jag anmälde aldrig. Min självkänsla försvann och har tagit tio år på sig att börja växa igen. Tänk på det lite.

Varav -4 cm om magen! Det är en vecka vi pratar om här! Klart värt att inte äta godis! Ganska klart värt att gå upp klockan 5.15.

Idag tar jag lite lördag och äter hemgjord marmelad. Tänker ta en långpromenad också. Annars inga stora planer. Bara vila!! För ont i halsen för gymmet ändå.

Inför nästa vecka ska jag lägga på magträning på kvällen. Köra 3x3 plankor à 45 sekunder i set om mage, sida, sida.
Det ska bli kul att se hur det påverkar resultaten till nästa vecka.
Tre veckor kvar, nu kör vi!

Emelie, du kan sluta läsa nu, för detta blir jobbigt.

Jag har kaos i huvudet. Kaos. Det känns som om jag slits i tusen bitar. Så mycket att tänka på. Ett sådant test av mitt tålamod. För det är bara att vänta och se. Mer kan jag inte göra.

Det ska bli skönt med helg efter in informativ och intensiv fredag. En fredag som avrundades med aw fika med två underbara kvinnor och avslutas i soffan med lite rödvin och popcorn.
Förkylningen håller på att övermanna mig, så vila från träning idag och imorgon. Och bara vara med min familj. Vila. Läsa. Sova. Vänta.

Nu njuta.

Sedär! Då har man gått upp klockan fem fem dagar i rad och gått sina promenader. Duktig tjej!

Med den viktigaste koständringen har det också gått bra. Enda missen är att det blev lite vitt bröd i måndags och i tisdags. Inget godis på 11 dagar och nu har suget satt in på allvar!

I eftermiddag blir det fika och träning!!