lillapillerill

Borde ju göra det oftare... Så lätt!

Var ju på Cirque de soleils hyllning till Michael Jackson igår. Låten Man in the mirror har fastnat i min hjärna. Både personligt och mer globalt.

Jag tror vi är hyfsat miljövänliga, vi kör inte bil mer än nödvändigt, väljer eko i den mån vi kan och försöker att inte överkonsumera. Sen skulle vi kunna ge mer till sämre lottade. Absolut ett förbättringsområde.

Sen är det ju det här andra. Med temperament, sinnelag och stress. Att leva i sig själv på ett sätt som man kan vara stolt över. Att vara självutvecklande utan att pressa sig själv. Att vara lugn utan att vara passiv. Att ge utan att förvänta sig något i gengäld. Utan att vara utnyttjad. Stå upp för det som är viktig, utan att vara aggressiv.

Så jag tittar på kvinnan i spegeln. Och börjar med henne. Vänlighet. Ödmjukhet. Kunnighet. Respekt.

Det blir visst nya glasögon på söndag i alla fall:) jag har drömt om mina nya coola bågar! Så jag måste ha dem!

Ovant känns det att spendera såhär mkt på mig själv. Allt är ju nödvändigt dock:) och glasögon behöver jag. Mina är tre år gamla... Och jag behöver en ny look:)

Plockade fram min förlovningsring idag. Den passar igen!:)
Gick en 45 minuters snabb promenad i regnet, jackan pallade!!:) när barnen slocknat blir det lite yoga..

Med mina kids är det ingen risk att man kommer vara sådär trött och inte fixa att gå upp tidigt. My god! De. Vaknar ju halv sex vareviga dag!!
Sa till sambon imorse "vad skönt det ska bli när jag börjar jobba och får lite sovmorgon" hur menar du nu undrade han lite skrämt... "Ja, jag gissar på att du tar upp dem så jag får sova en extrastund".

Jag måste nog iofs gå upp typ denna tid tre dagar per vecka ändå, om jag ska promenera... Jag är såpass van vid mina promenader nu, så jag undrar vad som händer med endorfinerna om promenaderna försvinner helt...

Är väldigt glad över hur min tjänst kommer se ut till våren:) hoppas det inte händer något som ändrar den bara! Peppad för allt igen! Tom mina okristligt pigga barn!!
Idag lite shopping i Skärholmen:)

Klart som korvspad att jag inte lokaliserade mp3:n!! Nu sitter jag på tåget alldeles förvirrad och stressad. Jag är så van att alltid ha brett fokus så nu känner jag mig helt jagad.
Om jag har problem? Jomenvisst!

Borde ju bara slappna av istället... Andas in. Andas ut.
Vad spännande det ska bli att höra mer om mitt schema! Väldigt nyfiken på min grupp också:)

Det är lite arbetsträning dessa möten, och jag gillar det. Bara grabbarna sköter sig också... Mammas vildingar!
Kul att M har möte precis samtidigt så vi båda är onåbara. Galet!

Efter ett drygt års föräldraledighet, med markservice, städning och matlagning fick vi nog.
"Hemmet är min Borg" tänkte jag när jag blev ledig, och behandlade det så... Eftersom hemmet blev just Min borg, stängdes också sambon ut. Efter ett drygt år var det lätträknat antalet gånger
Han städat eller lagat mat. Inte så hemskt för honom kanske, förutom de ständiga grälen om sysslor...

Jag landade i mammarollen som tvåbarnsmor för inte alls länge sedan. Vi började reflektera mer kring dessa små människor vi satt till världen. Först jag, sen vi båda. Bland annat återupptog jag strukturen här hemma med ett veckoplaneringsschema:) detta har räddat mitt förstånd!
Sen kom vi till vårt förebildsarbete, och där kommer jämställdheten in.

Jag vill inte att våra söner ska växa upp och gänga sig med en partner som tar hand om dem. Jag vill att de ska klara sig själva! Så nu delar vi mer, så mammor och pappor gör ungefär lika i hemmet. Matlagning och städning MÅSTE delas, trots att det alltid kommer vara bekvämare att jag gör de sakerna. Jag har ju "bäst" arbetstider för sådant... Men man ska inte alltid göra det som är bekvämt. Utmana er själva!! Hur jämställt är det hos Er?

Jag kan ärligt talat säga att familjen Kihlberg Börjes har haft en riktigt lugn och skön helg tillsammans, med svampplockning, hundpassning och lekgympa.
Ett stycke sovmorgon delades ut, till sambon denna vecka eftersom han gått upp kl 5 för att få mer tid med barnen i veckorna. <3

Min veckoplanering har gått bra, och imorgon har jag möte på jobbet. Jag ska få veta mitt schema! Spänningen stiger!!
Lite pirrigt är det...

Idag nu på morgonen har jag städat och dammtorkat. Efter lunch ska vi ta oss till parkleken Kristallen med killarna, och när M kommit hem går jag till gymmet.
Är detta början på vardagslycka:)? Ett litet lugn råder i mig, tack träningsendorfiner:)

På fb florerar just nu ett par olika "JO, JAG VÅGAR..." statusar med lite olika innehåll men generellt samma innebörd. Att det är viktigare att ta hand om människor som är SVENSKA i Sverige än människor i andra länder. Det hela avslutas med den käcka grupptrycksfrasen 99% av er kommer inte våga ha detta som er status.

Nej. Jag VÅGAR INTE! Jag vågar inte säga att en hemlös i Sverige är mer värd pengarna än ett svältande barn i Afrika. Definitivt inte på grund utav larvig geografi! Ett barn väljer inte vart det föds. Jag ser det inte som min personliga rättighet att bedöma vilket liv som är mest värt.
Rent moraliskt tänker jag alltid att man måste rädda barnen först. Dessa oskyldiga barn som är så beroende av vuxna för att överleva.

I texten står det också att vi borde satsa på Sveriges pensionärer och de hungriga barnen i Sverige framför de i utlandet. Jaha. Hur många av de som delar statusen ger pengarna och stöd till äldre släktingar? Eller äldre generellt? Jag säger inte att jag själv är bättre, men mentaliteten antingen "de" (utanförskap) eller "oss" skrämmer mig något vansinnigt.
Varför kan man inte både hjälpa de som har det svårt hemma och borta samtidigt?
Varför kategorisera behövande?

Jag hoppas att de som delar denna status tänker på ett annat sätt än jag, och inte ser främlingsfientligheten i texten.
Jag tycker att man ska hjälpa så mycket och så många man kan. Och är Sveriges utsatta så viktigt för en finns det många saker man kan göra för att hjälpa:
-Man kan köpa situation Stockholm.
-Man kan kontakta ett härbärge och donera pengar, tid eller kläder.
-Man kan bli månadsgivare för BRIS.
-Man kan hjälpa en pensionär med en veckohandling, eller bjuda på middag eller fika.
-Man kan arbeta för bättre mat i förskola och skola (denna mat får barn i Sverige gratis fem dagar per vecka).

Det finns fler saker att göra för personer i Sverige, som är nära. Barnen i Afrika är betydligt längre bort. Enda sättet att försöka hjälpa dem att överleva är att donera pengar. Hjälpa dem överleva.
Detta är bara mina tankar.

Lägger W. T fejjar med sitt smålego.
Jag var med om något annorlunda inatt, nåja, inte så kul som det låter;)
Jag gick och lade mig innan M kom hem från styrelsemötet. Somnade, vaknade till när han kom in i sovrummet. Jag vet dock inte om han sa ngt. Han hämtade en kartong.
Jag vaknar till vid halv fem av babyskrik, eller egentligen av att M kliver ur sängen. Sen hör jag gråten.

Reagerar på att jag blir kramad av någon. Trots att M gått upp. Blir förvirrad. Teodor.

Får sedan veta att han kom in i vårt rum högljutt gråtandes mitt i natten. Jag vaknade inte.. Trött någon?

I vilket fall är jag glad att jag sov så djupt. För jag känner mig lite mer utvilad idag:) vi har tom skapat lite på morgonen.

Tydligen har jag aldrig haft medium. Bara large och small. Eller så kunde jag förr i tiden tränga ner mig i mindre saker när jag såg ut som jag gör idag. Jag kanske helt enkelt inte var lika mjuk;) fluffig brukar syrran kalla det. Men jag gillar mjuk bättre... Det känns rimligt att man blir mjukare för varje barn:)

Nu är i af de flesta av mina kläder för stora eller för små, vilket inte är sådär jättekul. Men, att köpa lite nya tröjor och koftor känns ju rimligt. Och hyfsat fungerande med ekonomin...

Det som inte känns så rimligt är att jag behöver ny jacka. Jag föll pladask för en Bondelid som jag flirtar lite med just nu... Bild nedan.

Ligger kvar under täcket och slösurfar. Helt slut efter gårdagens besökare. Så har man lovat att ta fyraåringen på Modig. Den går klockan 15. Trött tjej.

Surfade i alla fall runt på stjärntecken och hittade skälen till varenda dispyt jag och M haft genom åren. Våra stjärntecken är helt enkelt inte kompatibla..
Eeehh, frågan är ju, vad gör jag nu? Två barn, en lägenhet och ett liv senare? Typiskt att jag skulle falla för fel tecken...:(

Hos Alice på beauty time har jag varit idag:) jag har fått en ansiktsbehandling! Underbart!
Mitt ansikte känns verkligen uppfräschat:) huden mjuk och jämnare än tidigare. Lovely!

Dessutom var Alice kanske en av världens trevligaste människor! Visst, hon var sådär piffigt tjusig som alltid brukar få mig känna mig obekväm.. Men hon var så trevlig att jag nästan glömde det!

Återbesök 27/10. Jag längtar!
Nu... Sova!

W har sovit! 3 nätter i rad fram till halv fem-kvart över fem. Vad vi förändrat? Han sover nu tidigare på dagen, bäst vid strax efter tio- halv elva, då sover han gott och länge!

Sen nattning 19.30 och sova framtill 05.15. Jag njuter utav varje natt som är såhär!! Varje natt utan skrikande bebis. I bästa fall somnar han dessutom om och sover till sju. Ljuvligsovmorgon
!

Utgifterna för hushållet med ett blöj- och vällingbarn blev 4600:- inklusive kalasen för Teo och hämtmat. Tvättmedel, diskmedel mm är också inkluderat.
Det känns okej. Det ÄR billigare att äta vegetariskt, eller halvvegetariskt för oss:)
Nästa månad hoppas jag ska bli ännu bättre. Sen får vi se hur det blir min sista månad hemma, när vi inte har några kalas..

Jag har lite spartips för den som är intresserad.
1. Köp inte allt i samma affär.
2. Använd appen matpriskollen.
3. Köp storpack av: frysta grönsaker, frysta bär, pasta, stapelvaror (i vårt fall krossade tomater, kikärtor, havregryn och linser) och ris.
4. Köp tvättmedel när det är extrapris.
5. Hitta butiken i ditt närområde som är billigast på mjölk, yoghurt, fil o dyl. Det är varor som går åt, alltså måste man kunna handla det "bekvämt" och snabbt.

Sen, just nu finns billiga svenska rotfrukter, äpplen, kål och potatis! Frossa i nyttigheterna, och ha gott samvete eftersom de också är fantastiska för miljön!

Jag tycker inte heller billigt till varje pris, jag försöker välja varor så nära hemma som möjligt! Vi försöker också handla ekoprodukter, framförallt mjölk, bananer och ägg. En gör så gott en kan liksom;)

Nu ska jag gosa med bebis, kurera mig inför kvällens pizzeriabesök som sambon önskat på sin 30 årsdag :)

Så, då ska sambon förmodligen iväg på en resa med jobbet nästa vecka. Hejdå träning, hej bomöte. Hej trötthet och tunga nätter.
Som tur är bara för ett par dagar...

Det är bara så sjukt frustrerande att aldrig lyckas få till livspusslet. Viktminskningen blir lidande också...
Men men, livet är inte lika lätt efter attan får familj.

Och trötta mamman är så jäkla trött. Och vill bara sova. Snart dags att hämta Teodor på fsk, eller 16.30. Sen handla lite bananer och yoghurt med grabbarna!

Hektiskt värre att börja veckan på en tisdag. Stora tårar rullade från stora killens ögon imorse "Mamma, jag vill bara vara hemma med dig".
Pest och pina att lämna sådana här dagar...

Sen en rask promenad på 40 minuter, en timmes lek på öppna förskolan. Och nu ska vi sova W och jag...

Ikväll blir det första boxpasset, får se om jag överlever..

Ibland tror jag faktiskt att jag har världens största ansvars och oroskänsla. Hela tiden vill jag göra saker snyggt och rätt. Varför egentligen?

Varför inte vara lite mer ego? Och göra det som är bäst för en? Det är något jag vill satsa mer på. Att tänka mer på mig själv. Och de mina. Och fatta beslut utifrån det... Allt kanske inte behöver skötas så himla snyggt. Inte alltid i af.

Nu jäklar!!

Alla har vi någon gång träffat människor som är mycket medvetna om vad de gör för dumheter. Trots detta fortsätter de likt ett barn att upprepa samma misstag.

Intuitivt känner jag att man borde se dessa människor med acceptens. Men de är ju så brutalt irriterande. Denna irritation är i sin tur en stor energibov..
Energi jag inte har.

Men, för att komma i mitt livs bästa mentala form ska jag försöka jobba på mig själv, på min acceptens, avslappning och att bekräfta mig själv istället för att söka den hos andra.

Det låter ju... Lätt, eller?

Idag kulminerades känslan av att vara en hushållsslav. Jag lagade en fantastisk vegetarisk pyttipanna till middag, med förkokt potatis, zucchini, kronärtskocksbottnar och hjärtan. Till det ugnsbakade rivna morötter.
Det tog 2 timmar att laga.

Sambon kom hem, åt, badade W, gick.

Där stod jag med två skrikande barn, ett kök i kaos, tvätt att hänga och ett hem att plocka i. Älskade innebandysäsong.
Verkligen.

Och efter en vecka med kaosade nätter, suger det. Trötta mamman är verkligen trött. Så trött att köket ff ser ut som ett slagfält... Nåja, resten är fixat i af. Nu sova.

Jag läste precis en artikel om fläskköttsimport i aftonbladet. Jag känner mig faktiskt rätt häpen över att det är så okej att sakna samvete.
Det är klart billigare med importerat kött, det hajjar jag. En av anledningarna till det är att man i Sverige har lite striktare regler kring djurens tillvaro.

Okej om man saknar empati för djur. Och bara ser deras kroppar som en föda och ens rättighet. Jag tycker personligen att vi har ett större etiskt ansvar än så. Men. Det är ju inte precis som empati är den enda anledningen till att helst välja svenskt kött. Eko om det finns.

Man stoppar i kroppen inte bara djuret utan vad djuret ätit. Är grisen fullsmockad med tillväxthormon och antibiotika får du som äter det även i dig det.

Transporten för importen av dessa djur bidrar till miljöförstöring. Planeten blir förstörd medan ingen jävel orkar bry sig. Annat än om prylar och dumma ideal. Varför inte om man nu vill äta kött, välja ett bra svenskt kött? Varför inte betala några kronor extra och göra något för både djur och klimat? Det är ju helt sjukt att vi hittar kött från Brasilien i svenska butiker. Kött som bidragit till regnskogsskövling och som rest över halva jordklotet. Som knappt kostar något(vilket i sin tur innebär att någon i andra änden knappt får någon lön). Galet!! Galet!!
Det verkar så okej att sakna samvete att jag mår illa.