lillapillerill

Jag som alltid var så välplanerad. Som skapade ekonomiska buffertar, pluggade vidare direkt efter gymnasiet och väntade på en dräglig föräldrapenning innan jag skaffade barn. Ändå sitter jag här utan ett öre sparat och kämpar mig fram. Det är av val givetvis, vi sparar på föräldradagarna eftersom vi inte vill skola in Teodor när han precis fyllt året. Sen förstås är det massa dumma regler om hur många dagar man måste plocka ut för att behålla sin sgi. Och det vill man ju, särskilt när man ska börja försöka söka jobb så småningom.

Kontentan är, det spelar ingen roll hur mycket planerar. Det inträffar alltid omständigheter man inte kan råda över. Finanskris till exempel. Detta tjat. Kan den inte bara gå över?

Så jag har fått lära mig att vända på slantarna, inte alltid så lätt. Fasiken, ungen behöver nya strumpor.... Men man själv lär sig uppskatta andra saker. Som denna dag, en mamma som är en räddare i nöden. Och solens härliga strålar denna fantastiska vårdag. Det faktum att den lilla sov 2, 5 timmar på eftermiddagen (och att jag själv faktiskt lyckades sova en halvtimme). Vissa saker flyter ändå helt enkelt.
Framtiden, den finns därborta som ett stort grått moln. Men inte mycket jag kan göra åt den nu. Så jag får väl lära mig att vara oplanerad (bra att hitta på egna ord när det behövs ;).
Det är det svåraste jag har gjort...