lillapillerill

Första april, vilken dag att få nycklarna till sin nya lägenhet. Det blir stress och panik till max i livet ett tag nu. Lämna sonen hos sin mormor vid tolv, kontraktsteckning vid ett, sen rusta och inköp av målarfärg. Sen dags att börja maskera och mäta. Sen hämta barnet, få till en trevlig kvällrutin och sova.
Men kul ska det bli. Det som stör mig mest är att Markus jobb gör så att vi inte kan jobba i lägenheten dygnet runt tills den är klar. För det är mycket som ska göras.

Ibland undrar jag om det är något kvinnligt, den här drivande känslan att man vill bli helt klar på en gång? Mackan drar hellre ut på saker. Han vill inte ens låta mig åka och måla med en kompis när han jobbar.
Hmm. Fast det kanske har att göra med att han inte litar på mig och min förmåga att måla väggar efter en tapetseringsincident vi hade typ ett år in i vårt förhållande...

Imorgon blir det mamma-barn träning igen. Denna gång med lila hår :) Undrar om det kommer vara lika jobbigt denna gång? Jag brukar bli bättre snabbt, men denna gång släppte ju inte träningsvärken på typ 4 dagar så... Man vet aldrig.

Det är skönt att man har sin familj tilgänglig så att lillkillen inte måste ligga med i målarångorna. Jag vet inte hur folk som har barn men saknar den övriga familjen klarar sådana här saker. Jag applåderar ensamstående föräldrar som klarar av att flytta med småbarn. Hur klarar man det?
för den är svår, balansen mellan att göra iordning lägenheten och att vänja sonen vid att vara där i lagom takt innan vi flyttar, i mitten på maj. Så nu sätter vi fart :)))))))))))))