lillapillerill

Ni vet filmen, The pursuit of happiness, lycka för huvudkaraktären är att tjäna pengar och kunna skaffa mat och ett hem till sig och sin son. Jag älskar den filmen, jag älskar hans kämparanda och det faktum att han aldrig ger upp.
Tänk om jag kunde ha sådant mod. Tänk om jag kunde orka så mycket, ha så mycket energi.
Chris får sin energi genom sin son, jag hoppas med tiden få uppleva något liknande.
För hittills har min lilla son tagit mer energi än han har gett mig, kanske på grund av att jag liksom inte riktigt behövt kämpa för hans livs skull. Jag är verkligen tacksam över det faktumet samtidigt som jag funderar över det viktiga i livet.

Jag tittade till exempel på Oprah i förmiddags, hon försökte övertyga amerikanska folket att de genom att spendera mindre pengar kan få ökad livskvalité. Vad är egentligen livskvalité? Vad är viktigt för mig?
Det mest grundläggande är givetvis att jag och mina nära är friska. Om det inte vore så skulle inget vara.
Dessutom har det alltid varit viktigt för mig att klara mig själv. Att kunna klara mig själv. På sista tiden har det varit lite svårt, detta har fått mig att ifrågasätta hela min person.
Sen då? Det estetiska förstås, att skapa saker. Alltifrån att baka kakor och laga mat till att måla eller sticka. Sedan är det förstås mötet med andra människor. Socialt samspel.
Att njuta av en bra bok eller en bra låt, eller till och med en bra film.

Poängen är, att jag har så mycket olika saker som ger mig livskvalité att jag hela tiden strävar efter mer. Strävar efter lyckan. Det finns alltid mer jag tror skulle kunna göra mig lyckligare. Jag har insett att  jag helt saknar förmågan att vila i ögonblicket och känna lycka. Faktiskt lite skrämmande.