lillapillerill

Det har gått några dagar sedan mitt senaste inlägg. Den lilla har haft hög feber och varit lealös, jag har knappt klarat av att lämna hans sida så det har varit svårt att skriva. Det är lite sjukt, banden mellan mig och barnet är som ett resårband, jag var tvungen att ta mig till mvc trots hans sjukdom. Varje steg kändes tungt som aldrig förr, varenda centimeter jag tog mig framåt kändes som en meter.
Jag vaktade den lilla som en hök, det var knappt så jag släppte fram hans pappa.
Frågan är när jag upphörde att vara en egen person?

Och varför det bara händer mig, inte Markus. Jag menar, han verkar inte ha några större problem med att ta sig härifrån. Åka och handla, gå och jobba. Det är visst bara jag som blivit psykopat.
För jag var så galet orolig.
Hög feber är läskigt tycker jag, kanske eftersom jag aldrig har det själv, max 39 grader, då tror jag i och för sig att jag ska dö men i alla fall. Det är otäckt att vårda en liten sjukling som inte kan berätta vad som är fel, som bara kan gny.
Samma sekund som han blev sjuk upphörde jag att vara människa och blev bara mamma.
Det är också lite skrämmande.

Idag är han pigg och kry, ligger just nu och babblar i sin säng. Snart somnar han och jag likaså :)
Vilken tur att jag inte börjat jobba än..