lillapillerill

I år behöver jag julen mer än någonsin, det kanske är därför jag inte är mottaglig? Julen ska väl handla om de man älskar, historia och gamla rutiner? Själv kan jag bara tänka på framtiden....
Jag känner mig så frustrerad, jag vill framåt. FRAMÅT! Men på något sätt känns det som om jag fastnat i gamla rutiner, gamla spår. Inte ens de älskade valnötterna lyfter mitt humör...

Tur att jag har sonen. Annars skulle jag inte vara tror jag.
Julhandlade igår. Vilken jävla upplevelse. Stressade, galna människor som knuffas, fräser och är sura. Är det verkligen vad denna tid på året ska handla om?
Jag är tacksam för de trevliga expediter jag träffade, de som inte stressade som galningar. Jag är också tacksam för alldeles för mycket snö. Dessutom är jag otroligt tacksam för mitt glada gulliga barn.
Ändå håller sig julkänslan borta och jag känner mig lite sorgsen. Det är nästan som att vara två olika personer.
En som är glad och tacksam. En annan så otroligt frustrerad.

Jag har börjat ett nytt jobb. Jag älskar det! Men jag är så trött trött trött. Och varje morgon sviker jag en liten en som fäller många stora tårar vareviga gång hans mamma går. Hur står man ut?
Jag vet inte riktigt vem jag vill vara.... Ibland inte ens vem jag är?

Kanske bara håller på att bli tokig?