Hur vet man vad man är värd?
På slutet har jag hört många olika sätt att värdera sig själv och jag har blivit lite fundersam.
Vad är det egentligen som avgör vad man är värd?
Är det intelligens, social kompetens, ens arbete, ens vikt, ens utseende eller hur "fuckable" man är som bestämmer ens värde?
Beräknas ens värde efter det man gör, det man lyckas uppnå med sitt liv? I äldre tider, under tidigare eror har det varit prestigefyllt att uppnå något, att skapa en förändring. Men i dagens hårda samhälle, spelar det någon roll?
Jag tror tyvärr att det nästan saknar betydelse.
Folk idag tenderar att beräkna sitt eget värde utifrån hur andra uppfattar en.
Varför är det så viktigt vad andra tycker?
Mitt arbete t ex, är något som jag ständigt får försvara, varenda gång (jag svär) jag berättar för någon att jag arbetar som lärare ifrågasätter folk varför. Varför är du lärare när de får så dåligt betalt? Oj högstadiet, VARFÖR? Om jag ska vara ärlig så tycker jag inte att lärarens arbetsmiljö är den bästa, inte lönen heller. Men eleverna, de är alltid fantastiska. Även när de bråkar, för det är min utmaning. Att hjälpa, leda och stödja, det är min uppgift.
Bland dessa elever finns det andra sätt att mäta värde, framförallt genom utseende. Pojkar tenderar ibland även att mäta värde utifrån vad man vågar säga eller göra. Som pojke verkar det vara viktigt att vara modig. Men, till skillnad från 1990-talet då jag växte upp, är det idag viktigt för unga killar att vara snygga. Har fåfängan bland unga män har kommit för att stanna?
Under senare delen av -90 talet fick många unga tjejer kritik för att de ansågs kaxiga. De talade emot, sa vad de tyckte och ifrågasatte världen omkring dem. Det var också ett mode med korta kjolar och stövlar.
Attityden kom, liksom modet, (nu kommer jag nog få stryk) till viss del från Spice Girls.
De använde sitt utseende och sin sexualitet för att nå fram med vad de ville säga girl power. Det var också en början av ett mer avklätt mode lägre och lägre ner i åldrarna. Spice girls regerade under 1990-talet. På gott och ont.
Idag blir jag faktiskt förfärad (fyller år imorgon så jag får låta som en tant:P) För dagens tjejer och även kvinnor, verkar ibland inte vilja något. Förutom att behaga killarna. Jag vet kvinnor äldre än mig själv som mäter sitt eget värde utifrån hur många killar som vill sätta på dem. Herregud, är det det enda jag ska eftersträva nu? Att räknas som en milf?
Är det bara jag som tycker att det är tillräckligt svårt att bara behaga mig själv och den jag valt att leva mitt liv med?
Vad är det värt?
Vad är det egentligen som avgör vad man är värd?
Är det intelligens, social kompetens, ens arbete, ens vikt, ens utseende eller hur "fuckable" man är som bestämmer ens värde?
Beräknas ens värde efter det man gör, det man lyckas uppnå med sitt liv? I äldre tider, under tidigare eror har det varit prestigefyllt att uppnå något, att skapa en förändring. Men i dagens hårda samhälle, spelar det någon roll?
Jag tror tyvärr att det nästan saknar betydelse.
Folk idag tenderar att beräkna sitt eget värde utifrån hur andra uppfattar en.
Varför är det så viktigt vad andra tycker?
Mitt arbete t ex, är något som jag ständigt får försvara, varenda gång (jag svär) jag berättar för någon att jag arbetar som lärare ifrågasätter folk varför. Varför är du lärare när de får så dåligt betalt? Oj högstadiet, VARFÖR? Om jag ska vara ärlig så tycker jag inte att lärarens arbetsmiljö är den bästa, inte lönen heller. Men eleverna, de är alltid fantastiska. Även när de bråkar, för det är min utmaning. Att hjälpa, leda och stödja, det är min uppgift.
Bland dessa elever finns det andra sätt att mäta värde, framförallt genom utseende. Pojkar tenderar ibland även att mäta värde utifrån vad man vågar säga eller göra. Som pojke verkar det vara viktigt att vara modig. Men, till skillnad från 1990-talet då jag växte upp, är det idag viktigt för unga killar att vara snygga. Har fåfängan bland unga män har kommit för att stanna?
Under senare delen av -90 talet fick många unga tjejer kritik för att de ansågs kaxiga. De talade emot, sa vad de tyckte och ifrågasatte världen omkring dem. Det var också ett mode med korta kjolar och stövlar.
Attityden kom, liksom modet, (nu kommer jag nog få stryk) till viss del från Spice Girls.
De använde sitt utseende och sin sexualitet för att nå fram med vad de ville säga girl power. Det var också en början av ett mer avklätt mode lägre och lägre ner i åldrarna. Spice girls regerade under 1990-talet. På gott och ont.
Idag blir jag faktiskt förfärad (fyller år imorgon så jag får låta som en tant:P) För dagens tjejer och även kvinnor, verkar ibland inte vilja något. Förutom att behaga killarna. Jag vet kvinnor äldre än mig själv som mäter sitt eget värde utifrån hur många killar som vill sätta på dem. Herregud, är det det enda jag ska eftersträva nu? Att räknas som en milf?
Är det bara jag som tycker att det är tillräckligt svårt att bara behaga mig själv och den jag valt att leva mitt liv med?
Vad är det värt?
Kommentarer
Postat av: Johanna svarar
jag ska få be att tala om att det faktiskt finns, tro det eller ej, roligare saker att göra än att sitta på en svenskalektion en onsdagseftermiddag! Speciellt då vi har svenska två gånger efter lunch på onsdagar, älskar dom som planerar schemat -.- ;)
Trackback
