lillapillerill

Hur kommer det sig att när min sambo byter blöjor och tar hand om bebis så avlastar han mig?
Men när jag byter blöjor, håller koll på barn och mat så gör jag min plikt....
Missförstå mig rätt, jag älskar karln jag lever med, han diskar, plockar och ser själv när det behövs städas. Oftast.
Jag är väl snarare den av oss två som är lite mer bohemisk. Utom när vi får gäster.
För även om vi båda två delar hem så är det jag som får stå till svars om det är stökigt när det kommer folk.
Varför är det så?

Detta är ju inte precis Mackans fel. Att våra mammor båda tittar på mig om det är stökigt och dammråttorna har tagit över. Frågan är om de ens tittar på mig så mycket som jag tror... Det enda jag vet med säkerhet är att det är jag som får dåligt samvete. Vid tillfälle haglar en och annan kommentar förstås, eftersom det är kvinnans ansvar att se till att det är fint hemma, fortfarande. För trots allt så tycker jag att Mackan är fantastisk när han hjälper till (notera hjälper till) och de flesta av mina vänner är avundsjuka på att han är så duktig.
Men när jag gör något, då är det bara så det ska vara.
Till exempel när vi har födelsedagsfika hemma så är det i regel jag som ställer fram kakor och bullar och Markus som häller upp kaffe (denna uppdelning rotar sig i diverse brännskadeolyckor jag orsakat).
Varenda gång han fyller år ifrågasätter någon kvinna varför han serverar på sin födelsedag. Jag har aldrig fått frågan.

Jag undrar om alla flickor fostras till att ta ansvar och att bry sig om vad andra tycker? Fostras då pojkar till att inte behöva ta ansvar?
Så vill inte jag att min son ska utvecklas. Och det känns betydligt viktigare att lära honom goda värderingar än att klä honom i rosa.