Tidiga morgonfunderingar...
Vad glad jag blev när jag loggade in på min lilla blogg och fick se alla trevliga kommentarer :)
Det gjorde min dag
Det är nästan så att jag inte är tillräckligt irriterad över något, vilket gör det svårare att skriva.
Nästan.
Jag är självisk. Jag är så glad att jag fått en son. Jag är dessutom jätteglad att jag fick börja med att vara mamma till en pojke. För jag tror att det är mycket svårare att vara mamma till en flicka. Världen känns hårdare mot unga tjejer på något vis. Min lilla son har tur, för han har möjlighet att styra samhället vi lever i (än idag har Sverige fortfarande inte haft någon kvinnlig statsminister). Min pappa har alltid uppfostrat mig till att jag kan bli vad jag vill. Tyvärr insåg jag själv redan tidigt att jag hade begränsningar. Jag var inte tillräckligt intresserad av naturvetenskap eller matematik för att välja den typ av utbildning som skulle gett mig status. Och pengar. Sorgligt men sant så handlar det mesta i dagens samhälle om pengar. Och att vara snygg. Jag har nog aldrig varit bra på varken det ena eller det andra.
Jag har alltid varit bra på att spara, ha en buffert som jag sedan gett eller lånat ut till människor jag älskat som behövt hjälp.
Jag tror min sambo blivit mer eller mindre tokig genom åren på min förmåga att leva på nudlar för att spara och sedan ge bort det jag tjänat ihop. Det verkar ju faktiskt inte helt smart.
Men jag har alltid motiverat detta genom att säga att människor är viktigare än pengar. För övrigt använde jag samma ursäkt när jag åkte till ledsna vänner istället för att läsa på till tentor. Människor är viktigare än böcker.
Det är ju sant, jag tror att man lär bäst av att leva. Det är endast genom att leva som du kan lära dig bli en bra människa!
Hur ska jag då göra när jag ska uppfostra ett barn, eller möta unga i mitt yrke. Jag anser att arbeten som hjälper andra människor är det mest prestigefyllda man kan göra. Tyvärr håller inte samhället med.
Så, hur råder man unga och sina barn att välja kring sin framtid?
Med information, och genom att tvinga dem att välja något de är intresserade av och skulle må bra av att arbeta med. Då ska det inte spela någon roll om en tjej väljer att bli civilingenjör eller förskolelärare, eller om en kille vill bli mekaniker eller sjuksköterska. Intresse ska vara viktigare än vad man tjänar eller vad andra anser att man borde välja.
Vissa är intresserade av religion eller samhällskunskap, andra av språk och andra av naturvetenskap. Man bör välja det som gör en lycklig, för lycka ger status, i alla fall i min värld. Det ska jag lära min son.
Det gjorde min dag
Det är nästan så att jag inte är tillräckligt irriterad över något, vilket gör det svårare att skriva.
Nästan.
Jag är självisk. Jag är så glad att jag fått en son. Jag är dessutom jätteglad att jag fick börja med att vara mamma till en pojke. För jag tror att det är mycket svårare att vara mamma till en flicka. Världen känns hårdare mot unga tjejer på något vis. Min lilla son har tur, för han har möjlighet att styra samhället vi lever i (än idag har Sverige fortfarande inte haft någon kvinnlig statsminister). Min pappa har alltid uppfostrat mig till att jag kan bli vad jag vill. Tyvärr insåg jag själv redan tidigt att jag hade begränsningar. Jag var inte tillräckligt intresserad av naturvetenskap eller matematik för att välja den typ av utbildning som skulle gett mig status. Och pengar. Sorgligt men sant så handlar det mesta i dagens samhälle om pengar. Och att vara snygg. Jag har nog aldrig varit bra på varken det ena eller det andra.
Jag har alltid varit bra på att spara, ha en buffert som jag sedan gett eller lånat ut till människor jag älskat som behövt hjälp.
Jag tror min sambo blivit mer eller mindre tokig genom åren på min förmåga att leva på nudlar för att spara och sedan ge bort det jag tjänat ihop. Det verkar ju faktiskt inte helt smart.
Men jag har alltid motiverat detta genom att säga att människor är viktigare än pengar. För övrigt använde jag samma ursäkt när jag åkte till ledsna vänner istället för att läsa på till tentor. Människor är viktigare än böcker.
Det är ju sant, jag tror att man lär bäst av att leva. Det är endast genom att leva som du kan lära dig bli en bra människa!
Hur ska jag då göra när jag ska uppfostra ett barn, eller möta unga i mitt yrke. Jag anser att arbeten som hjälper andra människor är det mest prestigefyllda man kan göra. Tyvärr håller inte samhället med.
Så, hur råder man unga och sina barn att välja kring sin framtid?
Med information, och genom att tvinga dem att välja något de är intresserade av och skulle må bra av att arbeta med. Då ska det inte spela någon roll om en tjej väljer att bli civilingenjör eller förskolelärare, eller om en kille vill bli mekaniker eller sjuksköterska. Intresse ska vara viktigare än vad man tjänar eller vad andra anser att man borde välja.
Vissa är intresserade av religion eller samhällskunskap, andra av språk och andra av naturvetenskap. Man bör välja det som gör en lycklig, för lycka ger status, i alla fall i min värld. Det ska jag lära min son.
Kommentarer
Trackback
