lillapillerill

Min systerdotter är det gulligaste jag vet. Har varit och är hos min allrakäraste syster (visserligen har jag bara en men men). Den lilla tjejen blev helt salig när hon fick syn på mig, började hoppa upp och ner och ropa : "MILLA! Milla är här".
Jag är dessutom hennes lilla älskling, men det är vår hemlis ;)

Det är lustigt bara, med små barn, de är både så otroligt själviska och osjälviska samtidigt. Det blir ofta krig om vems saker det är, och med kakor o dyl brukar de vara allt annat än generösa. Efter ca en timmes lek tillsammans blev den här gamla mostern trött och lade sig på soffan. Lilltjejen plockar fram sitt bamselotto och tittar med tindrande ögon på mig
"Milla, snälla, spela med mig"
"Milla orkar inte, hon är så trött så trött" svarar jag.
"Men jag ska vara snäll, jag lovar" ögonen blir stora som tefat.
Jag ruskar uppgivet på huvudet, trots att det är svårt. Hon lyfter då sin lilla hand och klappar mig på huvudet.
"Det är okej Milla... jag kan spela själv... Det går bra" säger hon och mitt hjärta brister lite.
Klart man orkar. Lite till i af!