lillapillerill

Vissa människor klarar det så bra, allt det där som "man bara måste". De diskar direkt efter middagen och plockar undan så hemmet är vackert på kvällen innan de går och lägger sig. De tränar sina två-tre gånger i veckan med ett leende och verkar aldrig känna sig trötta eller bara fel.
Jag önskar jag var som vissa människor.

Tyvärr så är jag inte det. Jag har förstås flera anledningar till detta;
1. Jag är lat
Jag är ofta trött och jag ligger tusen gånger hellre på soffan med en bok eller en bra film och ett glas vin i handen på kvällen än plockar undan leksaker. Jag älskar att ligga ner. Det klår att stå eller sitta upp med hästlängder.
2. Det känns onödigt
Det spelar faktiskt ingen roll hur mycket jag plockar, städar eller diskar. It's a no ending story. Eller, skiten kommer alltid tillbaka så att säga.
3. Jag är hellre social
Det är mycket trevligare att prata med sina vänner på telefon än att vara på gymmet. Om det vore fysiskt möjligt för mig kanske jag skulle klara av att träna mycket ifall jag kunde prata i telefon på gymmet. Utan att känna mig som en idiot det vill säga.
4. Jag gillar inte när det känns tungt och jobbigt
Typ när man måste dra ut möblerna för att dammsuga bakom dem, eller när man knappt kan andas på crosstrainern och ser att det är mer än halva tiden kvar.

En annan rolig ursäkt jag har för att inte gå till gymmet är att trapporna känns jobbiga, haha. Helt sjukt.
Problemet är att jag är så pass "vuxen" att jag tycker om att ha det fint hemma. Gillar det faktum att jag blir starkare och piggare av att träna. Så det blir svårt. Svårt att vara vuxen.