Drömmen om sömn
Jag tror faktiskt inte jag uppskattade att sova på riktigt innan jag fick barn. Eller jo, det gjorde jag kanske. Men inte på samma sätt. När Mackan tar Teodor på morgonen kan jag ligga kvar i över en timme trots att jag inte riktigt kan somna om. Jag befinner mig någonstans mellan sömn och vakenhet och drömmer om sömn.
Det är kul med småbarnsföräldrar. Jag och Teodor hade en lekträff idag och efter att man som mödrar diskuterat barnens framsteg och berömt varandras små underverk kommer man osökt in på ämnet sömn. Jag har nog aldrig varit såhär trött förut. Jag är så otroligt tacksam över att jag inte behöver gå till ett arbete inom den närmsta framtiden. Förmodligen skulle jag somna om någon av mina klasser hade läsprojekt.
För jag, som förut bara kunde somna i kolmörker och min egen säng kan numer somna med lampan tänd i soffan. Frågan är, varför min son inte har denna förmåga?
Nu har han passerat tiden då han vaknade hungrig flera gånger per natt. Detta innebär dock inte att han inte vaknar. Det finns ju några scenarion man accepterar, om han vaknar för att han behöver ny blöja, är ledsen och ensam eller sprudlande glad. Det sistnämnda för att små bebisar är så förbaskat söta när de skrattar oavsett vilken tid på dygnet det är.
Vad jag inte gillar däremot, är när han vaknar och bara surar och bråkar. Och är pgg, alternativt övertrött. Då funderar jag ofta ett par sekunder på om man skulle ta och ställa ut spjälsängen på balkongen. Så mycket älskar jag att sova.
Men eftersom jag trots allt, älskar den lilla mer så får jag nöja mig med drömmen om sömn.
Det är kul med småbarnsföräldrar. Jag och Teodor hade en lekträff idag och efter att man som mödrar diskuterat barnens framsteg och berömt varandras små underverk kommer man osökt in på ämnet sömn. Jag har nog aldrig varit såhär trött förut. Jag är så otroligt tacksam över att jag inte behöver gå till ett arbete inom den närmsta framtiden. Förmodligen skulle jag somna om någon av mina klasser hade läsprojekt.
För jag, som förut bara kunde somna i kolmörker och min egen säng kan numer somna med lampan tänd i soffan. Frågan är, varför min son inte har denna förmåga?
Nu har han passerat tiden då han vaknade hungrig flera gånger per natt. Detta innebär dock inte att han inte vaknar. Det finns ju några scenarion man accepterar, om han vaknar för att han behöver ny blöja, är ledsen och ensam eller sprudlande glad. Det sistnämnda för att små bebisar är så förbaskat söta när de skrattar oavsett vilken tid på dygnet det är.
Vad jag inte gillar däremot, är när han vaknar och bara surar och bråkar. Och är pgg, alternativt övertrött. Då funderar jag ofta ett par sekunder på om man skulle ta och ställa ut spjälsängen på balkongen. Så mycket älskar jag att sova.
Men eftersom jag trots allt, älskar den lilla mer så får jag nöja mig med drömmen om sömn.
Kommentarer
Trackback
