lillapillerill

Har precis överlevt min första huvudvärksattack som mamma. Det var inte lätt ska jag säga.
Teo är inne i en fas där han jämt som oftast testar de gällaste lägena i sin stämma. Fantastiskt.
Jag har en vag minnesbild från de två dagarna jag har legat. Jag ligger på soffan och kisar med ögonen. Lamporna är släckta, men dagsljuset sipprar in genom fönstren. Teodor"sjunger". Jag jämrar mig. Han reser sig mot soffan, klappar mig först försikigt på kinden. Underbart. Sen kommer de. Två snabba slag i pannen. Sen tar han tag i mitt hår och använder det som stöd då han sakta sätter sig ner.

Guds straff? Eller bara otur?
Jag har i alla fall varit glad över att mitt hem är barnsäkrat. Och över all hjälp som jag fått. Min söta syster. Och faktiskt mannen i mitt liv.
Det är bara så galet, helt hemskt att vara sjuk när man liksom inte får det... För man kan ändå inte vila helt.
Idag är huvudvärken nästan helt borta. Fantastiskt.
Jag är alltid så glad när smärta försvinner. Livsglädjen blir så stor på en gång liksom.
Bloggen kommer att ha uppehåll en vecka från måndag till söndag för jag åker till möja med min vackra syster....

Hoppas på sol!