Hyllar sommarens återkomst
Vi är nog alla barn av solen :). Ingenting gör något om det är vackert väder. Bortsprunget är gräl, ilska och pms. Tro det eller ej men jag blev inte ens upprörd öer att tvingas upp 06.50 imorse. För himlen var vackert blå...
Okej medans jag var hemma inomhus kunde jag hålla min ilska vid liv, denna ilska som faller sig så naturligt för mig.
Men så fort jag kom ut i solen och den härligt svaga brisen blev jag lugn.
Som tur är är jag inne nu så jag kan skriva omnågot som irriterar mig gång på gång. Kvinnor.
Jag hade som jag nämnt tidigare en vän på middag igår. Osökt kom vi in på två saker som ständigt fascinerar mig. Tjejers oförmåga att vara nöjda med sitt liv och tjejers totala förmåga att hugga varandra i ryggen. På ett sätt tycker jag ju att det är bra att man inte är nöjd jämt, det är ju bra att söka mål och sträva efter förbättring. Problemet är att så många mår dåligt, denna strävan blir en press som gör hela ens liv ohållbart. Det kan handla om betyg, hem och lyckan iatt vara smal. Att ha den bästa maken, en jämställd tillvaro och ha tillräckligt med pengar att göra fantastiska resor.
Alltför ofta fastnar jag själv i den spiralen och det slutar alltid med en krasch.
Varför är jag inte kapabel, ens som vuxen att gilla läget, må bra över det jag lyckats uppnå istället för att vara upprörd och deppig över allt som jag inte är?
Vad gör då vi kvinnor när vi känner oss misslyckade? Jo, vi hackar på andra kvinnor. Killar (män) låter vi komma undan med allt, men stackars den medsyster som tar uppmärksamheten från oss, klär sig fel eller inte är lagom vacker...
Henne hackar vi i bitar.
Alltför ofta när någon av mina vänner råkat på en före detta fiende så slänger de ur sig kommentarer som "hon hade så fruktansvärda kläder på sig", "hennes kille hade lämnat henne, haha", "alltså, hon såg inte klok ut, helt utan smink!!!" eller klassikern "jag var i alla fall smalare än henne".
HERREGUD! ORKA.... Växa lite. I er själva. För är man stark i sig själv behöver man inte tryckaner någon annan.
Tackar för denna fantastiska sommardag som jag personligen ska ägna åt att växa, utan att det innebär ett skit för mitt yttre, bara mitt inre. Det hyllar jag denna sommardag.
Okej medans jag var hemma inomhus kunde jag hålla min ilska vid liv, denna ilska som faller sig så naturligt för mig.
Men så fort jag kom ut i solen och den härligt svaga brisen blev jag lugn.
Som tur är är jag inne nu så jag kan skriva omnågot som irriterar mig gång på gång. Kvinnor.
Jag hade som jag nämnt tidigare en vän på middag igår. Osökt kom vi in på två saker som ständigt fascinerar mig. Tjejers oförmåga att vara nöjda med sitt liv och tjejers totala förmåga att hugga varandra i ryggen. På ett sätt tycker jag ju att det är bra att man inte är nöjd jämt, det är ju bra att söka mål och sträva efter förbättring. Problemet är att så många mår dåligt, denna strävan blir en press som gör hela ens liv ohållbart. Det kan handla om betyg, hem och lyckan iatt vara smal. Att ha den bästa maken, en jämställd tillvaro och ha tillräckligt med pengar att göra fantastiska resor.
Alltför ofta fastnar jag själv i den spiralen och det slutar alltid med en krasch.
Varför är jag inte kapabel, ens som vuxen att gilla läget, må bra över det jag lyckats uppnå istället för att vara upprörd och deppig över allt som jag inte är?
Vad gör då vi kvinnor när vi känner oss misslyckade? Jo, vi hackar på andra kvinnor. Killar (män) låter vi komma undan med allt, men stackars den medsyster som tar uppmärksamheten från oss, klär sig fel eller inte är lagom vacker...
Henne hackar vi i bitar.
Alltför ofta när någon av mina vänner råkat på en före detta fiende så slänger de ur sig kommentarer som "hon hade så fruktansvärda kläder på sig", "hennes kille hade lämnat henne, haha", "alltså, hon såg inte klok ut, helt utan smink!!!" eller klassikern "jag var i alla fall smalare än henne".
HERREGUD! ORKA.... Växa lite. I er själva. För är man stark i sig själv behöver man inte tryckaner någon annan.
Tackar för denna fantastiska sommardag som jag personligen ska ägna åt att växa, utan att det innebär ett skit för mitt yttre, bara mitt inre. Det hyllar jag denna sommardag.
Kommentarer
Trackback
