lillapillerill

Japp, då var det bara att inse.
Jag trodde att människorna var smartare än de egentligen är. Det var egentligen inte så svårt att komma fram till detta. Det räckte med en surfning på den så kallade ansiktsboken för att inse att folk faktiskt inte tänker.
De tänker inte på att genom att publicera sina bilder på fb, så förlorar man till viss del äganderätten över dem. Så om man inte vill att ens bilder ska användas till porr så kanske man ska se över vilka bilder man publicerar.
Är det bara jag som tycker att det är obehagligt?
Alla dessa kvinnor som lägger upp massor av bilder på sig själva i bara underkläder. Jo, visst att man inte behöver skämmas för sin kropp, men personligen föredrar jag att själv ha rättigheterna till bilder på mig själv.
I alla fall om jag poserar utmanande i bara underkläder...

Många fb användare är förstås unga, och jag vet av egen erfarenhet att man inte tänker så långt när man är mellan 14-19 år, men det är ju faktiskt inte bara de som gör de här misstagen. Det finns gott om vuxna "förebilder" som gör samma sak.
Varför?
Varför är det nödvändigt att ständigt exponera sin kropp? Räcker det inte med att slå på tv:n och se alla plastic fantastic människor springa omkring halv (eller hel) nakna. Lycka=perfektion... Skrattretande.
När jag var som minst vägde jag 61 kg till mina 176 cm. Jag åt knappt något och tog powerwalks på två-tre timmar varje dag. Och jag tyckte att jag var tjock. Superfet till och med. Så jag tillät inte mig själv att göra så mycket roliga saker. Öl, bara onödiga kalorier. Och jag ifrågasatte ständigt varför jag inte gick ner mer i vikt. Inte helt friskt va?
Jag har nog aldrig mått sämre. Det var min mamma som skakade ur mig ur bubblan.
Jag pratade som vanligt viktminskning med henne, och hon svarade mig bara.. "Hmm, lilla vän, din kropp svälter. Du ska nog kanske prova att äta lite mat."
Om jag inte skulle ha lyssnat, bävar jag för vad detta kunde ha lett till.
Men jag kände mig så dum. Dummare än alla andra. Jag trodde att andra människor hade intelligensen nog att förstå.
Att lycka inte är siffror på vågen. Eller centimetrar eller fettprocent.
Lycka är ett mentalt tillstånd. Som man bara kan uppnå om man mår bra.
Jag trodde alla förstod det utom jag.
Jag trodde vuxna skulle vara förebilder för unga.
Jag trodde någon skulle bry sig.
Jag trodde att människor visste att det är bättre att vara en trevlig person, än en snygg person.
Jag trodde folk ville mer med sina liv än att exponera sina kroppar.
Jag trodde människorna ville behålla rättigheterna till egna intima bilder.
Jag trodde faktiskt att folk var lite smartare än de egentligen är.