lillapillerill

Är det inte fantastiskt att vi alla ser saker ut ur olika perspektiv? Jag har idag haft en gammal god vän på besök och jag måste erkänna, han öppnade mina sinnen och gjorde mig lite mer positiv. Jag hade fastnat i en negativ tankespiral kring samhället idag, men han vände mig. Eller öppnade min bubbla lite.
Och det känns väldigt bra.

Dessutom gjorde han det enkelt. Han undrade bara om det verkligen var en begränsning, när jag sa att jag kände mig fången i mina stridande viljor. Jag saknar att jobba till exempel, samtidigt som jag alltid vill vara hemma med min son.
Då sa han att han alltid blev glad när han ville många saker. Att hans vilja gav honom energi. Fantastiskt synsätt.
När han gått började jag tillämpa det på andra saker. Saker i min personlighet.
Jag har alltid skämts lite för min livliga fantasi, och min förmåga att dyka ner i en bok och drömma mig bort från verkligheten. Det har alltid känts lite pinsamt, som att vara tvungen att stå för att man skulle vilja fly från sin vardag till exempel... Men när jag tänker på det, behöver det faktiskt inte vara så.
Jag blir ibland så uppslukad att jag knappt är talbar och efter idag känns det faktiskt bra, som en förmåga, att kunna bli så koncentrerad på något. Jag är skicklig på det.
Jag kanske bara har turen att kunna leva mig in i flera världar, den verkliga och min fantasivärld. Visst är det praktiskt när ens vardag känns tung, att kunna drömma sig in i någonting annat. Men det är inte alls en förutsättning. Allt kan vara bra och jag kanske ändå kan ha min fantasi också.

Min fantasi kanske är min främsta tillgång, inte min största skamfläck...
Särskilt idag, när ens fantasi blir avtrubbad av all media som matar oss med färdiga bilder, bör det vara värt något att själv kunna skapa något, i sitt huvud. Det är värt något för mig.
Frågan är bara hur jag ska använda det på bästa sätt.