Haha, mina gener
Så, idag fick jag det bekräftat. Teodor är, trots att han ser ut som en avbild av sin far även mitt barn. Detta visar sig genom våldsamt uppförande på den öppna förskolan.
"Till attack!!" Jag behövde bara lägga ner honom på golvet så var han igång. Han kastade sig över lekkompisarna, drog dem i örat och försökte brotta ner dem. Hans mamma, jag, bad om ursäkt och tittade bort lite. Jag var nämligen själv precis likadan.
Jag klättrade överallt. Jag bet, drog i hår och slogs. Tidigt. Och så gör även sonen. Det är ganska intressant eftersom en nära vän till mig påpekade under min graviditet att det vore optimalt om vi fick söner med mitt temperament och döttrar med Markus. Personligen hoppades jag att min ilskna sida skulle dö ut med mig :S Men man får inte alltid som man vill.
Frågan jag vill lyfta är varför det är mer okej om småkillar är vilda och busiga, än småtjejer?
Jag har en systerdotter som är vild och busig, och jag ser och vet att omgivningen reagerar mer på detta än de skulle gjort om hon varit en pojke. Jag vet med säkerhet att det inte var riktigt okej för alla att jag var näsvis och busig som liten. Som tur var hade jag två föräldrar som tyckte att det var extremt charmigt med en vild liten Milla därhemma.
Så jag fortsatte, tills jag upptäckte böckernas fantastiska värld.
"Ablaablablaaaaeeeeeeyyyy" låter det från köket. Den lille roar sin far då de lagar mat tillsammans. Stackars markus är inte helt van längre:P (läs jag skrattar ondskefullt), för just nu kan den lilla inte vara tyst och lugn i mer än två minuter. Och han är helt galen för att han inte kan ta sig framåt. Jag tycker att det är skitkul.
"Till attack!!" Jag behövde bara lägga ner honom på golvet så var han igång. Han kastade sig över lekkompisarna, drog dem i örat och försökte brotta ner dem. Hans mamma, jag, bad om ursäkt och tittade bort lite. Jag var nämligen själv precis likadan.
Jag klättrade överallt. Jag bet, drog i hår och slogs. Tidigt. Och så gör även sonen. Det är ganska intressant eftersom en nära vän till mig påpekade under min graviditet att det vore optimalt om vi fick söner med mitt temperament och döttrar med Markus. Personligen hoppades jag att min ilskna sida skulle dö ut med mig :S Men man får inte alltid som man vill.
Frågan jag vill lyfta är varför det är mer okej om småkillar är vilda och busiga, än småtjejer?
Jag har en systerdotter som är vild och busig, och jag ser och vet att omgivningen reagerar mer på detta än de skulle gjort om hon varit en pojke. Jag vet med säkerhet att det inte var riktigt okej för alla att jag var näsvis och busig som liten. Som tur var hade jag två föräldrar som tyckte att det var extremt charmigt med en vild liten Milla därhemma.
Så jag fortsatte, tills jag upptäckte böckernas fantastiska värld.
"Ablaablablaaaaeeeeeeyyyy" låter det från köket. Den lille roar sin far då de lagar mat tillsammans. Stackars markus är inte helt van längre:P (läs jag skrattar ondskefullt), för just nu kan den lilla inte vara tyst och lugn i mer än två minuter. Och han är helt galen för att han inte kan ta sig framåt. Jag tycker att det är skitkul.
Kommentarer
Trackback
