Ingen återvändo.
Den sitter i. Insmetat och klart. Tio minuter av trettio har gått. Nu ska håret bli lila :) Ingen återvändo. Hmm..Just nu ser jag mest ut som en smurf. En något deprimerad smurf ( på grund av den mörka färgen). Jag har såklart lyckats smeta färg i ansiktet och på öronen. Illa. Försökte få bort det med tvål men det gick inte :S Tur att jag inte ska gå till något jobb imorgon.
Jag skulle färga håret för att fira. Midjemåttet har minskat med 7 cm sedan jag började med promenaderna och situpsen. Höfterna har minskat med 5 cm och låren 2. Jag gillar promenader och en vegetariskt baserad kost :)
Jag börjar få upp hoppet om att någon gång komma ner i mina jeans igen.
Vågen undviker jag. Kommer nog aldrig gilla vad som står på den i alla fall.
Mackan är ledig idag, därför passar jag på med hårfärgningen. Skönt att få lägga lite tid på sig själv. Har tyvärr fortfarande lite träningsvärk sedan mamma barn gympan, jag hoppas verkligen den går över innan nästa gång!! Bra pinsamt annars...
Ingen återvändo är en ganska intressant titel. Det är så jag känner med det mesta just nu. Man har ju sin familj till exempel, varken barnet eller killen verkar gå att lämna tillbaka :S Mammalivet känns ändå bra. Jag har börjat förstå att det finns massa saker som jag inte kan återvända till. Att det finns saker med så mycket komplexa och laddade känslor att det är lika bra att lämna dem bakom sig. Det kan vara gamla vänner, eller i mitt fall folk jag trodde var mina vänner. En gammal arbetsplats, som inte är värd ens tankar om den inte välkomnar en tillbaka.
Ingen återvändo utesluter det förflutna, men öppnar upp framtiden.
Jag vet inte vad jag ska göra när jag varit hemma färdigt. Jag vet inte alls. Det skrämmer mig lite, samtidigt som möjligheterna öppnar sig. Det finns ingen återvändo, jag kan inte bli den jag en gång var. Jag kan bara bli, den jag kommer att bli.
Hittills vet jag bara att den personen kommer att ha lila hår ;)
Jag skulle färga håret för att fira. Midjemåttet har minskat med 7 cm sedan jag började med promenaderna och situpsen. Höfterna har minskat med 5 cm och låren 2. Jag gillar promenader och en vegetariskt baserad kost :)
Jag börjar få upp hoppet om att någon gång komma ner i mina jeans igen.
Vågen undviker jag. Kommer nog aldrig gilla vad som står på den i alla fall.
Mackan är ledig idag, därför passar jag på med hårfärgningen. Skönt att få lägga lite tid på sig själv. Har tyvärr fortfarande lite träningsvärk sedan mamma barn gympan, jag hoppas verkligen den går över innan nästa gång!! Bra pinsamt annars...
Ingen återvändo är en ganska intressant titel. Det är så jag känner med det mesta just nu. Man har ju sin familj till exempel, varken barnet eller killen verkar gå att lämna tillbaka :S Mammalivet känns ändå bra. Jag har börjat förstå att det finns massa saker som jag inte kan återvända till. Att det finns saker med så mycket komplexa och laddade känslor att det är lika bra att lämna dem bakom sig. Det kan vara gamla vänner, eller i mitt fall folk jag trodde var mina vänner. En gammal arbetsplats, som inte är värd ens tankar om den inte välkomnar en tillbaka.
Ingen återvändo utesluter det förflutna, men öppnar upp framtiden.
Jag vet inte vad jag ska göra när jag varit hemma färdigt. Jag vet inte alls. Det skrämmer mig lite, samtidigt som möjligheterna öppnar sig. Det finns ingen återvändo, jag kan inte bli den jag en gång var. Jag kan bara bli, den jag kommer att bli.
Hittills vet jag bara att den personen kommer att ha lila hår ;)
Kommentarer
Trackback
