Klä på er...Snälla.
Hmm... Nu kommer jag låta som en gammal tant.
Jag vet det, men jag kan inte hjälpa det.
Jag riktar mig nog framförallt till kvinnor, som vanligt, men även till de killar som väljer att gå omkring med byxorna så långt nere att man ser deras kalsonger. Ibland noterar man att de verkar ha samma kallingar på sig väldigt länge...
Snälla, låt mig välja om jag ska se någons underkläder eller inte. SNÄLLA.
Jag såg en fantastisk film häromdagen, fantastisk ur ett modeperspektiv det vill säga. Det var den målade slöjan med Edward Norton. Jag lärde mig att om kvinnan visar mindre av sin kropp generellt, får hon mer makt när hon faktiskt gör det.
Människor är så avtrubbade idag, med ett mode som alltför ofta innebär att det ser ut som om man glömt ett plagg. Alla dessa tjejer i nylonstrumpbyxor och linnen som slutar precis under rumpan. Och pumps till.
Vart tog kjolen vägen? Jag saknar till och med minikjolen, som nästan avslöjar lika mycket. Bara för känslan av kläder.
Är dagens kläder så fula att man måste gå naken?
Hihi, jag vet attså inte är fallet, däremot så vet jag att när jag väljer en för djup urringning eller en för kort kjol att min kropp blir tillgänglig för andra. Det finns tillfällen då jag tycker det är passande, och tillfällen då jag inte tycker att det är passande. På min arbetsplats till exempel.
Sedan är jag uppfostrad på ett sätt som lärt mig att visa antingen eller. Visar man ben, visar man inte urringning och vice versa. Den gyllene regeln verkar vara helt bortglömd idag.
Hur kan ens kropp, om man visar den för alla, fortfarande vara speciell?Jag varnade och sa att jag skulle låta som en gammal tant...
Men jag undrar, om man går omkring i bara underkläder, vad har man då på sig om man ska känna sig fin för sin partner? Eller om man vill känna sig extra speciell. Man har bara en kropp, och den är fantastisk. Men den förlorar gnistan om den ständigt exploateras.
Det kan ju vara svårt att gå emot ett så naket mode, att bryta sig loss, av rädslan för att känna sig ointressant. Alla killar hänger antagligen med de halvnakna tjejerna. Men nu ska jag berätta en sak, som låter som en klyscha men som är sann i mitt fall. Uppraggad har jag blivit i både polotröja och urringat linne. Ju slampigare jag har varit klädd, ju fler killar har kommit fram. Jag har blivit attackerad på dansgolv, fått sparka ifrån mig diverse äckliga karlar och fått nobba ett antal oanständiga förslag.
Ju mer påklädd jag har varit (det kan röra sig om pösiga byxor och polokrage), desto intressantare killar har jag pratat med. Jag träffade min sambo en kväll då jag hade på mig en polotröja och lite förstora blå byxor. Och vi har delat åtta år tillsammans. Jag tycker att det är tänkvärt.
Jag ska gå ut på lördag, jag kommer att ha på mig svarta leggings och en oversized tröja. Pösigt upptill, tight nertill. Och jag är övertygad om att jag kommer ha roligt.
//En gammal kärring som saknar goda värderingar i samhället.
Jag vet det, men jag kan inte hjälpa det.
Jag riktar mig nog framförallt till kvinnor, som vanligt, men även till de killar som väljer att gå omkring med byxorna så långt nere att man ser deras kalsonger. Ibland noterar man att de verkar ha samma kallingar på sig väldigt länge...
Snälla, låt mig välja om jag ska se någons underkläder eller inte. SNÄLLA.
Jag såg en fantastisk film häromdagen, fantastisk ur ett modeperspektiv det vill säga. Det var den målade slöjan med Edward Norton. Jag lärde mig att om kvinnan visar mindre av sin kropp generellt, får hon mer makt när hon faktiskt gör det.
Människor är så avtrubbade idag, med ett mode som alltför ofta innebär att det ser ut som om man glömt ett plagg. Alla dessa tjejer i nylonstrumpbyxor och linnen som slutar precis under rumpan. Och pumps till.
Vart tog kjolen vägen? Jag saknar till och med minikjolen, som nästan avslöjar lika mycket. Bara för känslan av kläder.
Är dagens kläder så fula att man måste gå naken?
Hihi, jag vet attså inte är fallet, däremot så vet jag att när jag väljer en för djup urringning eller en för kort kjol att min kropp blir tillgänglig för andra. Det finns tillfällen då jag tycker det är passande, och tillfällen då jag inte tycker att det är passande. På min arbetsplats till exempel.
Sedan är jag uppfostrad på ett sätt som lärt mig att visa antingen eller. Visar man ben, visar man inte urringning och vice versa. Den gyllene regeln verkar vara helt bortglömd idag.
Hur kan ens kropp, om man visar den för alla, fortfarande vara speciell?Jag varnade och sa att jag skulle låta som en gammal tant...
Men jag undrar, om man går omkring i bara underkläder, vad har man då på sig om man ska känna sig fin för sin partner? Eller om man vill känna sig extra speciell. Man har bara en kropp, och den är fantastisk. Men den förlorar gnistan om den ständigt exploateras.
Det kan ju vara svårt att gå emot ett så naket mode, att bryta sig loss, av rädslan för att känna sig ointressant. Alla killar hänger antagligen med de halvnakna tjejerna. Men nu ska jag berätta en sak, som låter som en klyscha men som är sann i mitt fall. Uppraggad har jag blivit i både polotröja och urringat linne. Ju slampigare jag har varit klädd, ju fler killar har kommit fram. Jag har blivit attackerad på dansgolv, fått sparka ifrån mig diverse äckliga karlar och fått nobba ett antal oanständiga förslag.
Ju mer påklädd jag har varit (det kan röra sig om pösiga byxor och polokrage), desto intressantare killar har jag pratat med. Jag träffade min sambo en kväll då jag hade på mig en polotröja och lite förstora blå byxor. Och vi har delat åtta år tillsammans. Jag tycker att det är tänkvärt.
Jag ska gå ut på lördag, jag kommer att ha på mig svarta leggings och en oversized tröja. Pösigt upptill, tight nertill. Och jag är övertygad om att jag kommer ha roligt.
//En gammal kärring som saknar goda värderingar i samhället.
Kommentarer
Trackback
