Mammor och barn som förtjänar det bästa…
Alla dessa morsor, som vräker över deras barn det ”bästa”, läs det ”dyraste”, gör mig galen.
För det smittar. Då vill jag göra samma sak.
Jag vill köpa min son små märkeskläder, för det är ju så gulligt. Egentligen inte gulligare än något annat. För det är varken priset, eller märket som berättar något om kläder.
Eller leksaker.
Hela tiden oroar jag mig över att han inte har tillräckligt med saker. Har han tillräckligt många och stimulerande leksaker? Föräldrars vilja att göra det bästa för barnen utnyttjas i köphysterin på ett fruktansvärt sätt. Det är ju inte bara när de är små som de ska ha det bästa. När de blir äldre ska de fortsätta ha de dyraste märkeskläderna. Resa till de häftigaste platserna. Och så vidare.
Och vi föräldrar, vi är så dumma, vi tror att dyrare är det samma om bättre. Och att barn själva vet vad de behöver. Jag vet till exempel en mamma som klagade över att hennes son inte ville ha på sig sina gummistövlar när de skulle gå från dagis. Hon satt och diskuterade med sin tvååring i timmar, till slut gav hon sig och lät honom ha sina gympaskor. Frid och fröjd. Eller inte.
Sekunden efter de kom ut i regnet ville han ha på sig sina gummistövlar. Hon bytte skor på honom en gång ute, sedan en gång i bilen (tillbaka till gympaskorna) och sedan en vända till.
***GAAAAHHHhhhhg.
Seriöst.
Vuxna finns för att lära barn och unga att ta hand om sig själva, sätta upp regler och lära dem värderingar. Inte för att lära dem att de alltid får som de vill.