Medias vilseledning
Äntligen börjar jag bli friskare. Ett solklart tecken är att ilskan är tillbaka. Idag är jag arg på media som målar upp en bild kring hur man ska se ut och vara. Jag har funderat sedan mitt hantverkarbesök igår och kommit fram till att jag reagerat på en bild som media har prackat på mig. Klart jag attraheras av det som anses vara "typiskt" manligt i vårt samhälle.
En lång diskussion med min illebror har fått mig att fundera lite. Som jag säkert nämnt så önskar jag ofta att jag varit född i en annan tid. Kanske bara för hundra år sedan. I ett annorlunda samhällsklimat. Jag betvivlar inte att samhället alltid har varit hårt, det har bara varit hårt på olika sätt. Jag skulle nog trivas bättre med att kämpa enbart för överlevnad än att räcka till på det sätt som krävs idag. Särskilt som kvinna.
För hur är det tänkt att man ska orka och klara allting? Hur ska jag klara av att vara mamma och samtidigt arbeta heltid med unga?
Hur ska jag räcka till för allt jag oroar mig över, säkerhet, ekonomi, världen? Jag önskar att jag bara kunde låsa in mig själv i en bubbla med min familj, eller i en liten vacker stuga någonstans... Plantera växter och se dem växa, och njuta av årstidernas växlingar.
Istället måste jag tänka på hur jag ska hitta ett arbete när föräldraledigheten är över, och hur jag ska orka med detta arbete. Jag måste se till att saker fungerar hemma, planera inköp och förmodligen hålla koll på vad som händer på dagis. Dessutom måste jag se till att bli och hålla mig snygg, media visar ständigt bilder av alla dessa lyckliga och perfekta mammor.
Som klarar allt och inte förstår varför man inte kan jobba heltid tre veckor efter förlossningen. Eller göra som Heidi som gick modevisning för Victorias Secrets strax efter sin förlossning.
Själv vågar jag knappt visa mig i badkläder på grund av bristen av perfektion. När min syster undrade om vi kunde åka och bada med barnen på ett badhus i helgen kom paniken och ångesten blixtsnabbt. Jag klarar det inte.
För jag är inte lika perfekt som mediabilden.
En lång diskussion med min illebror har fått mig att fundera lite. Som jag säkert nämnt så önskar jag ofta att jag varit född i en annan tid. Kanske bara för hundra år sedan. I ett annorlunda samhällsklimat. Jag betvivlar inte att samhället alltid har varit hårt, det har bara varit hårt på olika sätt. Jag skulle nog trivas bättre med att kämpa enbart för överlevnad än att räcka till på det sätt som krävs idag. Särskilt som kvinna.
För hur är det tänkt att man ska orka och klara allting? Hur ska jag klara av att vara mamma och samtidigt arbeta heltid med unga?
Hur ska jag räcka till för allt jag oroar mig över, säkerhet, ekonomi, världen? Jag önskar att jag bara kunde låsa in mig själv i en bubbla med min familj, eller i en liten vacker stuga någonstans... Plantera växter och se dem växa, och njuta av årstidernas växlingar.
Istället måste jag tänka på hur jag ska hitta ett arbete när föräldraledigheten är över, och hur jag ska orka med detta arbete. Jag måste se till att saker fungerar hemma, planera inköp och förmodligen hålla koll på vad som händer på dagis. Dessutom måste jag se till att bli och hålla mig snygg, media visar ständigt bilder av alla dessa lyckliga och perfekta mammor.
Som klarar allt och inte förstår varför man inte kan jobba heltid tre veckor efter förlossningen. Eller göra som Heidi som gick modevisning för Victorias Secrets strax efter sin förlossning.
Själv vågar jag knappt visa mig i badkläder på grund av bristen av perfektion. När min syster undrade om vi kunde åka och bada med barnen på ett badhus i helgen kom paniken och ångesten blixtsnabbt. Jag klarar det inte.
För jag är inte lika perfekt som mediabilden.
Kommentarer
Trackback
