lillapillerill

Är det bara jag som har några personer i min bekantskapskrets som bokstavligen suger energin ur en? Det är dessa personer, som man av någon anledning bryr sig lite för mycket om. Eller inte alls tillräckligt.

För man ger för mycket av sig själv, sin tid och sitt engagemang utan att faktiskt få särskilt mycket tillbaka.

Jag kanske är självisk. Självisk som bara den. För om jag ger, förväntar jag mig att få tillbaka. Kanske inte alltid lika mycket eller samma sak. Men ibland.

En klok vän jag hade sa en gång till mig att riktig vänskap kunde definieras utifrån följande princip, den ena kunde bjuda den andra på gröna lund ena dagen och den andra kunde ge ett kinderägg dagen därpå. Och det skulle vara lika mycket värt. Jag tycker att den definitionen fungerar bra vad det gäller saker som handlar om pengar. För där kan vi oftast ge olika mycket. Men hur definierar man tid och omtanke på samma sätt?

Ska det vara så att den ena parten i en vänskap ska lyssna, ta kritik och vara förstående för att dagen därpå kunna få en bråkdel av samma sak tillbaka?

Det tycker inte jag.

Sedan är ju inget okomplicerat förstås. Man behöver ju olika mycket i olika perioder, och har man en vän som mår för dåligt i sig själv för att kunna hjälpa någon annan kan man ju ha förståelse. I alla fall ett tag. För så småningom tar man slut. Man orkar inte ge längre.

Tänk på när man har tröstat någon som varit ledsen, man har lyssnat, kramat och försökt stötta upp. Jag vet att när jag kommer hem från något sådant, så behöver jag en kram.

Det är som om man tömt hela sitt förråd av styrka på någon annan.

Då behöver man att någon kan ge tillbaka lite. Sedan behöver den att någon annan ger lite.

Som ni förstår fungerar bara detta system så länge alla har någon. Och så länge alla ger till någon. Hur ofta stämmer det?

Just nu har jag inte råd med energitjuvar. Jag måste få växa själv. Få vara mig själv. Bara lyssna och ställa upp på folk som gör det tillbaka. Ni vet vilka ni är, för ni tar er tid att läsa det jag skriver, lyssna på mina ord och fundera över dem.

Tack.