Prylar
Varför fortsätter den ständiga tävlan om vem som har mest och bäst prylar trots att vi befinner oss i en lågkonjunktur, kanske den värsta på länge?
Tyvärr är jag själv en av dessa galningar. Jag läser om folk som reser utomlands med sina små barn och jag blir avundsjuk. Varför, egentligen? Det är inte som om min son skulle minnas resorna, men på något sätt tror jag någonstans att man hela tiden definieras utifrån vad man gör… Vilka kläder man har och så vidare…
Min klädlast är dyra byxor. Jag kan köpa billiga också, men det är viktigt att ha dessa dyra jeans i garderoben. Jag sparar dem, till och med dem jag vuxit ur. Varför?
Jag tror att det är lite status för mig.
Så jag tänkte försöka sluta en pakt med mig själv. Att inte köpa fler byxor på grund av deras märke. Utan för hur de sitter.
För mig har det nämligen alltid varit viktigt att ha dessa märkesjeans, trots att jag inte varit intresserad av märkeskläder i övrigt. Max en träningsjacka från adidas fyndad på rea. Men märkesjeans, slitna, tillsammans med en ”rockig” top. Fantastiskt. Jag gillar stilen.
Men det är faktiskt onödigt.
Om jag ska unna mig något, får det bli tid istället. Tid med vänner, tid med min son, tid med min underbara sambo. I längden mår jag bättre av det.
Framförallt vill jag inte stödja överkonsumtion. Eller status symboler. För det är inte priset som avgör hur snygga byxorna är, utan annat. Det finns många snygga billiga kläder J
Om man ska välja att investera i någon typ av statuskläder bör det vara de i ekologisk bomull. För det är värt att satsa på, för framtiden.
