lillapillerill

Idag är det jättesvårt för mig att komma på vad jag vill skriva. Eller jag vet vad jag vill skriva. Men det är svårt att sätta ord på det. Jag kan inte låta bli att fundera på om det beror på att jag tappat rösten. Jag undrar om jag är beroende av min röst för att hitta orden? Kan det vara så?

Jag vill skriva om vikten att hitta förtroendet för sig själv när lagen om alltings jävlighet lyder. Kanske kan det bero på att jag denne gång inte vet hur man ska göra för att finna det...
Hur ska man hålla sig flytande när hela havet stormar?
Det enda jag är säker på är att man måste göra det.
Motivationen tryter. Jag vet inte om jag orkar ta tag i mig själv. Varenda gång man börjar ordna något så ramlar något annat ihop. Livet känns som ett enda stort korthus, man försöker hålla ihop det men det ena raset leder till det andra...
Först tappar man rösten, sen får man ont i halsen precis när man kommit igång och börjat röra på sig.
Sen gör man illa ryggen och nacken samtidigt. Och kan knappt röra sig. Samtidigt!
Detta samma vecka som Markus har tenta. Självklart.
Vad annars? Imorgon är sista gången som det är mammagrupp. Vi ska ta med oss kakor, jag hoppas verkligen jag är bättre imorgon.

Så vad gör man? Man kämpar och försöker för att hålla sig flytande. Man försöker hålla ihop korthuset. För man måste. Annars brakar allt samman.