Vart tog gnistan vägen?
Jag sitter i vardagsrummet och tittar på korkade amerikanska tjejer i en talkshow. 13-14 åringar som vill bli mammor. Konstigt. Jag kan inte minnas att jag hade en tanke på någon annan än mig själv när jag var i den åldern. Om något skulle hända så var det att veckans rockstjärna skulle snubbla över mig, bli hopplöst förälskad och vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar. Eller i alla fall tills jag bytt subjekt för mina dagdrömmar...
När jag ser bilderna ser jag också gnistan. Den otroliga livsgnistan man har som tonåring när man tror att hela världen kretsar kring en själv. Tjejerna på tv verkar helt sakna den. De verkar så svaga och utnyttjade. För vissa verkar det som om de vill ha barn för att finns lycka. För att få en känsla av fullständighet.
Det skrämmer mig. Mycket. För ibland känner jag mig låg eftersom jag upplever det som om jag har "tappat" den där gnistan. Och de här tjejerna verkar aldrig ha haft den. Vad beror det på?
Som förälder känns det hemskt. Tänk om jag misslyckas i mitt uppdrag och min son aldrig vandrar omkring med den där livsgnistan. Att bli och vara mamma har varit mitt livs svåraste och viktigaste uppdrag. För delvis måste man ge upp sig själv. Och dessa tjejer som hävdar att de är redo innan de ens hunnit spela huvudrollen i sitt eget liv.
Och så många har blivit utnyttjade sexuellt. Lurade. Det är där den kulturella skillnaden verkar vara som störst... De upprörda mammorna. I Sverige är det så accepterat med sex så att folk tycker att det är konstigt när andra inte har det..
Vad händer med världen om man inte ens ser gnistan i de ungas ögon? Var är oskuldsfullheten? Lyckan som endast kan komma av ovisshet?
Det är riktigt tragiskt att se gnistan försvinna, och veta att folk inte bryr sig om att leta efter den. Har samhällsklimatet blivit för hårt, till och med för de unga? Då sörjer jag.
När jag ser bilderna ser jag också gnistan. Den otroliga livsgnistan man har som tonåring när man tror att hela världen kretsar kring en själv. Tjejerna på tv verkar helt sakna den. De verkar så svaga och utnyttjade. För vissa verkar det som om de vill ha barn för att finns lycka. För att få en känsla av fullständighet.
Det skrämmer mig. Mycket. För ibland känner jag mig låg eftersom jag upplever det som om jag har "tappat" den där gnistan. Och de här tjejerna verkar aldrig ha haft den. Vad beror det på?
Som förälder känns det hemskt. Tänk om jag misslyckas i mitt uppdrag och min son aldrig vandrar omkring med den där livsgnistan. Att bli och vara mamma har varit mitt livs svåraste och viktigaste uppdrag. För delvis måste man ge upp sig själv. Och dessa tjejer som hävdar att de är redo innan de ens hunnit spela huvudrollen i sitt eget liv.
Och så många har blivit utnyttjade sexuellt. Lurade. Det är där den kulturella skillnaden verkar vara som störst... De upprörda mammorna. I Sverige är det så accepterat med sex så att folk tycker att det är konstigt när andra inte har det..
Vad händer med världen om man inte ens ser gnistan i de ungas ögon? Var är oskuldsfullheten? Lyckan som endast kan komma av ovisshet?
Det är riktigt tragiskt att se gnistan försvinna, och veta att folk inte bryr sig om att leta efter den. Har samhällsklimatet blivit för hårt, till och med för de unga? Då sörjer jag.
Kommentarer
Trackback
