Vad händer i världen?
Helt plötsligt slår det mig. Jag är vuxen. Jag undrar varför det skrämt mig så mycket.
Kanske beror det på att jag har två föräldrar som uppför sig som tonåringar fortfarande? =) Kanske var det bara någon form av generell ångest. Men jag tror jag gillar det, att vara vuxen alltså.
Trots att jag ännu inte skördar vuxenlivets frukter i form av god ekonomi, hus och lyxkänsla, så gillar jag att ha ett lantställe, köra bil och vara mamma. Jag plågas inte av mammamagen, som var min största rädsla under graviditeten, och jag gillar att fundera kring vilken mat jag ska laga. Just nu går köttet bort eftersom jag vuxet nog plågas av stressmage.
Var med om något läskigt genusfärgat i måndags. Min systerdotter lekte med min son. Detta gjorde hon genom att hon lagade fika till Teodor medans han jobbade med bilen. Hmm... Det lustiga är att hennes pappa abslout inte jobbar med bilen, när hon dessutom sa att hon gjorde fika för att Teo skulle bli stor och stark kände jag mig tvungen att säga något i min häpnad. Jag frågade om inte hon skulle ta och jobba lite, så att Teodor kunde laga mat till henne. Då svarade hon mig "Det vore ju på riktigt då Milla, nu leker vi bara på låtsas"
Puh. Ännu går inte världen under....
