Att amma eller inte amma
Shit, vad kluven jag är... Det har varit stor skillnad att amma tvåan mot ettan. Ettan var ju aldrig så värst intresserad, för honom var amning mat och han var lika trygg hos pappa som mamma. Mjölken försvann ungefär samma stund som jag introducerade ersättningen eftersom jag främst av prydhetsskäl tyckte amningen var opraktisk.
Tvåan däremot ammar som närhet, om han fick skulle han hänga fast i rutten 24-7. Efter flera månader med mastit har vi nu efter grötintroduktion börjat få kläm på detta... Till skillnad från med T känns det som om jag verkligen ger W något. Sen kommer pressen, framförallt från mig själv, att sluta. För att ta tag i vikten, släppa in Markus mer mm.
Amningen av tvåan är mer stressigt, mindre intimt och numer helt utan prydhetskänslor.
Samtidigt är detta så naturligt. Så tryggt. Nu äntligen smärtfritt. Frågan är hur länge man kan stanna i bubblan?
