Det finns ingen trygghet
Tittar på en dokumentär om bananindustrin och förfäras. Hädanefter kommer familjens anspråkliga banankonsumtion vara Rättvisemärkt. Alternativt måste vi flytta någonstans där vi kan ha ett eget bananträd.
Det är så jäkla mycket man tar för givet. Mina barn får leva. Och leka.
Jag har tid att fundera kring och bli störd utav pengahysteri. Vi har mat, varje dag. Minst 3 mål. Vi är friska. Jag har tid och råd att fundera kring träning. Tjura över lite övervikt.
Så små problem. Alla borde ha rätt att ha små problem. Inte svälta. Inte fattigdom.
Inte slåss för att andra inte ska profitera på en.. Hemskt!
Jag har numer inget val. Jag måste göra smarta val så vi i praktiken har råd att göra moraliska val.
Eko. Krav. Svanen. Rättvisemärkt. Inte välja billig massproduktion. Det blir min utmaning. Och kläder som håller.
