Om att kliva utanför
Ibland blir jag så arg på världen att jag liksom måste kliva ur den ett tag. Som matmissbrukare har jag idag gjort det klassiska, frossat i havreglass och chips. Inte för att det är synd om mig eller så. Utan bara för att världen kan göra mig så sjukt frustrerad.
Jag har alltid varit lite allt eller inget. Och just nu känner jag mig så liten. Jag vill att världen ska se annorlunda ut för mina barn. Jag vill att andra normer. Och värderingar ska vara. Framförallt vill jag att de ska skita i andra, själva veta vad som är viktigt och bli lyckliga.
Så frustrerande! Världen är för liten och samtidigt för stor. Och människan är ego. För fixerad, ytlig och självisk.
Imorgon hoppas jag hitta ett sätt att kanalisera min frustration till inspiration.
