Innan jag fick barn...
Innan jag fick barn fick jag sova på morgonen. Innan jag fick barn var nätterna mina egna och jag fick vila när jag var sjuk. Innan jag fick barn gick jag på extrema dieter och blev på uselt humör bara för att vara snygg.
Innan jag fick barn var min egen garderob full av kläder. Innan jag fick barn kunde jag leva på nudlar för att sedan kunna köpa en jacka. Innan jag fick barn sminkade jag mig varje dag och hade på mig jeans.
Efter att jag fått barn får jag aldrig vara ifred. Natten är ett konstant orosmoment, med frågan "kommer jag få sova eller inte?" i fokus. Jag blir väckt varje natt och har tur om jag har tid och ork att tvätta mitt eget ansikte. Efter att jag fått barn har jag aldrig något att ha på mig. Efter att jag fått barn är att köpa barnkläder det bästa som finns.
Frågan är, innebär att bli mamma att förlora sig själv? På ett sätt ja, mina söner är två bitar av mig som lämnat min kropp. Helt hel känner jag mig bara med båda i famnen. Ibland suger mammalivet verkligen. Men jag har aldrig varit lyckligare. Hur knäppt är inte det?
