Katastrofen fortsätter...
Jag har så dåligt samvete över att vara sjuk. Hemmet förfaller, den nya livsstilen går åt skogen och jag missar ännu ett föräldrarådsmöte. Det känns inte så värst kul...
Innan jag fick barn brukade jag inte vara sjuk såhär mycket och länge. Jag förstår inte när det är tänkt att man ska kunna vila. Idag har jag blivit konstant slagen på och klättrad över. Jag har fått serva andra med mellanmål, lunch och medicin. Nu önskar jag bara lite godis och sovande barn...
Men även det verkar vara att hoppas på för mycket... Idag har jag önskat mig två saker. Förutom att bli frisk förstås... Det ena är vila, vilket är ungefär lika troligt att få som en lottovinst. Det andra är en tv på väggen i sovrummet. Att bara kunna krypa upp i sängen med barnen och se en film när man är trött eller skruttig...
