Så förbannat tacksam...
Ok. Idag vabbade sambon för att jag skulle få vila. All kärlek till det. Jag klarar det hyfsat på förmiddagen, tar sovmorgon och vilar hela förmiddagen. Efter att mannen promenerat till Willys med knattarna blev jag biten av tacksamhetslarven. Så med lätt svindel klipptes både M och T. Körde hårt, resultatet kan dock diskuteras.. Nu ligger jag på soffan med värk i hela kroppen och grabbarna har halvfula frisyrer....
Jag undrar hur det kommer sig att jag blir så extremt tacksam när någon gör något snällt. Idag borde jag bara utnyttjat det till fullo och vilat mig frisk.. Men då måste jag kompensera... Typiskt osmart. Jag fick dock klart för mig att jag fortfarande är för sjuk, att jag fortfarande inte orkar ett skit.
Träning är bara att fortsätta glömma. Ny vecka nästa vecka.
