Så var det det här med genus...
Jag vill bara göra mina barn till starka individer. Jag vill att de ska få ut det bästa utav världen och deras liv. Ibland skräms jag över hur alla beslut jag tar formar deras förutsättningar och framtid. Ibland skräms jag istället över hur stor makt ANDRA kommer att ha över deras liv... Andra som kanske inte vill deras bästa.
Att vara mamma är att inse sin egen maktlöshet och sin egen makt. Och att andra är jävligt inskränkta.
Jag har en fantastisk prinsesspojke här hemma, på slutet har jag glömt bort att vara tacksam för hans egenheter och tacksam för att han får det bästa utav alla världar. Allt på grund av andras åsikter och hur detta uppmärksammas på förskolan. Dags att återgå till att lyssna till hjärtat. Och inse att den bästa gåvan jag kan ge honom är barndomen.
