"Låt honom inte slå sig mer nu bara"
Det var rådet från läkaren på barnakuten. Man kan ju bli vansinnig för mindre. Lägg lite mer skuld tack!
Man skulle ju nästan kunna tro att jag generellt låter mina barn trilla och slå sig sådär lite för skojs skull. Typ, ska vi slå vad om hur många ggr William slår i huvudet idag. Det är nämligen många gånger. I början vaktade jag som en hök. Sen blev jag härdad. Dags att återgå till hökandet. Det innebär i praktiken att jag inte kommer hinna något annat.
För han är snabb som en iller och klättrar överallt. Dessutom tror han att han kan gå. Så han slänger sig ut från möblerna. Han rör sig hela tiden.
Hur fan kan man säga så till en redan hysterisk förälder.
Btw, vad som hände? Han kröp ur sängen och landade på sitt huvud. Skrek kort, verkade ok. En dryg timme senare såg jag att han blött lite näsblod. Så vi åkte in.
