En natt från helvetet...
03.14
Då försökte W. ta morgon. Han härjade och var allmänt arg. Han höll på att väcka T. som just nu drömmer mardrömmar varje natt och sover i vår säng.
Stackars M. fick ta W. då jag höll på att få ett sammanbrott. Nu har jag gått länge utan sömn igen.
Träningen hjälper, men sömnbrist är inte att leka med. Ett tag nu har det varit så att antingen den ena eller den andra stökar. Och nu båda två.
Jag fungerar dock så fantastiskt att jag faktiskt FUNGERAR ändå. Till slut. M. med. Det farliga är ju att man då kör slut på sig själv alldeles. För så länge man funkar, funkar man...
Innan jag fick barn var det inte så. Kroppen varnade mycket tidigare. Nu är det som om den fungerar med de små livens kärlek som bränsle.
Det blir till att vila idag. Långpromenaden behöver jag. Men resten av dagen blir det inte många knop. Jag tror T. håller på att få W.s förkylning. Stackars hjärtat! Han kommer inte gilla att behöva vara hemma från förskolan.
Igår var det tre veckor kvar till min första arbetsdag. Det drar ihop sig :)
