Sista dagen
Så då var vi framme. Vid sista veckans sista dag som föräldraledig. Ligger bredvid ett snarkande litet barn. Min bebis har blivit stor. Snart 16 månader gammal! Eller, om två veckor;)
Väldigt mycket blandade känslor susar i detta mammahjärta. Jag vet att det kommer vara jättebra för M att vara hemma. Det kommer gå otroligt bra, jag vet det! Och mina små killar kommer att få en fantastisk relation till sin pappa. Och jag älskar att dela mitt liv med en man som vill vara med våra barn, som gillar att gå med dem på kalas och leka med dem.
Det kommer gå bra för mig på jobbet också. Jag älskar att vara lärare. Det är det jag är. Jag älskar att läsa böcker med barn, hjälpa dem att lära sig saker och se hur de utvecklas och växer upp. Det är en stor del av mig, undervisningen och fostran. Och, jag är säker på att det blir bra.
Samtidigt vill jag bara rymma iväg och sätta mig på en avlägsen strand och bara krama dessa fina pojkar tills tiden rinner ifrån oss. Knasboll någon?
Jag kanske egentligen bara vill frysa tiden? För ingen vet hur länge de låter mig dela deras värld...
