Nä, jag vågar inte....

På fb florerar just nu ett par olika "JO, JAG VÅGAR..." statusar med lite olika innehåll men generellt samma innebörd. Att det är viktigare att ta hand om människor som är SVENSKA i Sverige än människor i andra länder. Det hela avslutas med den käcka grupptrycksfrasen 99% av er kommer inte våga ha detta som er status.

Nej. Jag VÅGAR INTE! Jag vågar inte säga att en hemlös i Sverige är mer värd pengarna än ett svältande barn i Afrika. Definitivt inte på grund utav larvig geografi! Ett barn väljer inte vart det föds. Jag ser det inte som min personliga rättighet att bedöma vilket liv som är mest värt.
Rent moraliskt tänker jag alltid att man måste rädda barnen först. Dessa oskyldiga barn som är så beroende av vuxna för att överleva.

I texten står det också att vi borde satsa på Sveriges pensionärer och de hungriga barnen i Sverige framför de i utlandet. Jaha. Hur många av de som delar statusen ger pengarna och stöd till äldre släktingar? Eller äldre generellt? Jag säger inte att jag själv är bättre, men mentaliteten antingen "de" (utanförskap) eller "oss" skrämmer mig något vansinnigt.
Varför kan man inte både hjälpa de som har det svårt hemma och borta samtidigt?
Varför kategorisera behövande?

Jag hoppas att de som delar denna status tänker på ett annat sätt än jag, och inte ser främlingsfientligheten i texten.
Jag tycker att man ska hjälpa så mycket och så många man kan. Och är Sveriges utsatta så viktigt för en finns det många saker man kan göra för att hjälpa:
-Man kan köpa situation Stockholm.
-Man kan kontakta ett härbärge och donera pengar, tid eller kläder.
-Man kan bli månadsgivare för BRIS.
-Man kan hjälpa en pensionär med en veckohandling, eller bjuda på middag eller fika.
-Man kan arbeta för bättre mat i förskola och skola (denna mat får barn i Sverige gratis fem dagar per vecka).

Det finns fler saker att göra för personer i Sverige, som är nära. Barnen i Afrika är betydligt längre bort. Enda sättet att försöka hjälpa dem att överleva är att donera pengar. Hjälpa dem överleva.
Detta är bara mina tankar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0