En förlossningsberättelse....
För fyra år sedan låg jag på sös i fulla värkar i detta nu, vi kom in 07.30. Inskrivna kl 8.
Jag vaggade runt i rummet, nynnandes för mig själv. I min egen värld. Lugnad av ladies sing the blues i bakgrunden. Hur började det då?
Den sista augusti 2008 fick jag en liten värk ca kl 14. Den gjorde inte ens nämnvärt ont. Efter en halvtimme kom nästa.
Sen fortsatte det på samma sätt till klockan 17.30 då det började göra lite mer ont. Klockan 18 ringde jag min syster och sa att jag trodde jag skulle föda dagen därpå. Hon sa till mig att ringa förlossningen vilket jag gjorde.
Värkarna kom var 20:e minut och blev lite skarpare. Förlossningen sa att jag skulle stanna hemma och försöka sova.
Sova? Det gick inte! Snart skulle jag få träffa honom. Jag visste ju att det var honom jag väntade på trots att jag inte fått det bekräftat.
Jag sa till sambon att lägga sig "jag kommer behöva att du är pigg imorgon" sa jag och satt uppe själv och klockade värkar. 02 ringde jag förlossningen igen för att jag blödde lite. Tydligen normalt.
04 ringde jag igen. Det började göra ont. Riktigt ont. Vänta sa de.
06 ringde jag och förklarade att jag inte kunde vänta längre. 06.46 kom taxin och 07.00 satt vi fast i köer på nynäsvägen. Taxichaffisen drog oupphörligen massa dåliga skämt.
Funderade på att mörda honom..
07.32 kom vi in. Träffade fantastisk personal. 08.00 öppen 4 cm vi fick stanna.
10.30 öppen 5 cm. Barnmorskan tycker att jag ska ställa mig upp. "Jag vill se ditt barn innan jag slutar jobba" sa hon. Det ville jag med.
11.15 öppen 8 cm.
Värkar som fick mig tro att jag behövde gå på toa tätt som oftast. Sprang i korridoren som en galning, fram och tillbaka till toan.
Mamma kom. Gnuggar mina ben som känns så kalla.. Jag vill inte att hon ska gå. M tar över. Han ser så hjälplös ut. "Stackarn" tänker jag. För det finns inget han kan göra. Förutom gnugga mina ben.
Jag är helt i min kropp. Med någon konstig kontroll över min smärta.
14.32 kom han. 52 cm lång och 3495 gr. Min fina kille som blir 4 år idag.
