lillapillerill

Trots sömnens ickevarande och dåliga nyheter, allmän negativitet och dåligt mående kom jag ut på en promenad. Visserligen till Willys men ändå.

Jag letar efter min urkraft, ni vet, den där kraften som driver på en även när det inte blir som man tänkt. Eller vill. När livet känns som ett bottenlöst hav som bara drar i en. Nä, nu blev det lite väl dramatiskt här.

Jag vill bara finna min kraft så jag orkar hoppa upp i sadeln igen och vara björnmamman. Inte bara trötta mamman.

Vissa saker är inte meningen helt enkelt, så då måste man ha tillit till framtiden. Bara att hoppa upp i sadeln igen och göra sitt bästa.