Pk eller ej, det är frågan...
Det här med politiskt korrekt är ju för spännande. Min sambo är väldigt pk, vi väntade barn mm.
Jaja, jag är faktiskt inte så pk. Jag anser att det var Jag som var gravid. Jag som blev fet. Jag som spydde. Jag som fick bristningar. Jag som fick halsbränna, åderbråck och vätska överallt. Jag som fick ta ledigt för att springa på Mvc m lågt tryck och lågt järn.
Dessutom var det jag som fick krysta ut en baby som suttit fast i mig i 9 månader. Dela av mig själv.
Givetvis fann jag stöd i min partner under denna tid. Han masserade fötter, handlade godsaker och hjälpte mig resa mig upp när jag blev för fet för att klara det själv.
Ibland tittar jag på barnen och tänker "de är fan det häftigaste jag gjort" sen kommer jag på att det inte är pk. Lika ska det va. Men jag tycker inte det stämmer.
Kvinnokroppen är helt fantastisk. För den kan bygga bebisar. Helt sjukt ju! Liv kan växa i mig. Jag skapar människor liksom! Och det vill jag ha cred för. Jag vill bli hyllad. Men det blir jag inte. För det är vi som skapar liv. Enda chansen för min kropp att få beröm är att vara smal och snygg. Ingen bryr sig om vad den kan GÖRA. Så jäkla trött!
