Konsten att inte ge upp
Jag skrev två deppiga inlägg och blev trött på mig själv. Jag saknar tonårens kämpanda, hur man drev på sig själv. För att bryta sig fri.
Och sedan fastna i något annat. Något nytt. När blev livet ett hjul av måsten och rutiner?
Japp, då var man vuxen. Tillbringade lördagkvällen med att möblera om i barnrummet inför julen. Vohooo!! Jippie... Eller moget i alla fall. Söndagen tillbringar man med att leka med sitt barn, städa (eller snarare plocka) och hoppas på att någon ska titta över på en kopp kaffe. Hmmm. Jag är nog inte bara vuxen, kanske till och med på gränsen till pensionen... Julen kommer, alla pengar försvinner. Jag som hade hoppats på ett frisörbesök...
Men jag är mamma. Då är det okej att komma sist? Eller?
Jag undrar om det är någon hormonell obalans som gör att man slutar ta hand om sig själv och istället lägger all sin energi på de man har runtomkring sig? Jag vill ju att någon ska komma så jag får någon att rå om lite.
Istället för att passa på att fixa naglarna och göra lite yoga (som min stela rygg verkligen skulle behöva).
Hur kommer det sig att jag inte orkar det som rör mig själv? När jag orkar annat...
Jag hoppas verkligen att svaret ligger i hormoner. Värre är det om det ligger i genusfrågan och könsroller.
För då känns det svårare att förändra.
Jag skulle bara vilja få någon ego medicin utskriven, någon som vet någon?
Jag antar att det handlar om att inte ge upp, och prioritera. Så det blir mitt löfte till mig själv detta underbara jullov med snö snö SNÖ! Vara lite ego;)
Pyssla om mig själv, försöka hinna både mig och Teodor...
Jag ger inte upp. Jag ska hitta balansen!
Och sedan fastna i något annat. Något nytt. När blev livet ett hjul av måsten och rutiner?
Japp, då var man vuxen. Tillbringade lördagkvällen med att möblera om i barnrummet inför julen. Vohooo!! Jippie... Eller moget i alla fall. Söndagen tillbringar man med att leka med sitt barn, städa (eller snarare plocka) och hoppas på att någon ska titta över på en kopp kaffe. Hmmm. Jag är nog inte bara vuxen, kanske till och med på gränsen till pensionen... Julen kommer, alla pengar försvinner. Jag som hade hoppats på ett frisörbesök...
Men jag är mamma. Då är det okej att komma sist? Eller?
Jag undrar om det är någon hormonell obalans som gör att man slutar ta hand om sig själv och istället lägger all sin energi på de man har runtomkring sig? Jag vill ju att någon ska komma så jag får någon att rå om lite.
Istället för att passa på att fixa naglarna och göra lite yoga (som min stela rygg verkligen skulle behöva).
Hur kommer det sig att jag inte orkar det som rör mig själv? När jag orkar annat...
Jag hoppas verkligen att svaret ligger i hormoner. Värre är det om det ligger i genusfrågan och könsroller.
För då känns det svårare att förändra.
Jag skulle bara vilja få någon ego medicin utskriven, någon som vet någon?
Jag antar att det handlar om att inte ge upp, och prioritera. Så det blir mitt löfte till mig själv detta underbara jullov med snö snö SNÖ! Vara lite ego;)
Pyssla om mig själv, försöka hinna både mig och Teodor...
Jag ger inte upp. Jag ska hitta balansen!
Bromskloss
Bromskloss bromskloss
Försvinn
Du hindrar mig
Från att vara
Allt jag skulle kunna vara
Bromskloss bromskloss
Försvinn
Jag vill inte ha dig
Du hjälper mig inte
Du har krossat mitt hjärta
Bromskloss bromskloss
Försvinn
Låt mig rasa
Låt mig fara
Bara låt mig vara!!
Bromskloss
Bromskloss
Varför kan du inte
Finnas för mig
Älska mig
Försvinn
Du hindrar mig
Från att vara
Allt jag skulle kunna vara
Bromskloss bromskloss
Försvinn
Jag vill inte ha dig
Du hjälper mig inte
Du har krossat mitt hjärta
Bromskloss bromskloss
Försvinn
Låt mig rasa
Låt mig fara
Bara låt mig vara!!
Bromskloss
Bromskloss
Varför kan du inte
Finnas för mig
Älska mig
Vart finns julen?
I år behöver jag julen mer än någonsin, det kanske är därför jag inte är mottaglig? Julen ska väl handla om de man älskar, historia och gamla rutiner? Själv kan jag bara tänka på framtiden....
Jag känner mig så frustrerad, jag vill framåt. FRAMÅT! Men på något sätt känns det som om jag fastnat i gamla rutiner, gamla spår. Inte ens de älskade valnötterna lyfter mitt humör...
Tur att jag har sonen. Annars skulle jag inte vara tror jag.
Julhandlade igår. Vilken jävla upplevelse. Stressade, galna människor som knuffas, fräser och är sura. Är det verkligen vad denna tid på året ska handla om?
Jag är tacksam för de trevliga expediter jag träffade, de som inte stressade som galningar. Jag är också tacksam för alldeles för mycket snö. Dessutom är jag otroligt tacksam för mitt glada gulliga barn.
Ändå håller sig julkänslan borta och jag känner mig lite sorgsen. Det är nästan som att vara två olika personer.
En som är glad och tacksam. En annan så otroligt frustrerad.
Jag har börjat ett nytt jobb. Jag älskar det! Men jag är så trött trött trött. Och varje morgon sviker jag en liten en som fäller många stora tårar vareviga gång hans mamma går. Hur står man ut?
Jag vet inte riktigt vem jag vill vara.... Ibland inte ens vem jag är?
Kanske bara håller på att bli tokig?
Jag känner mig så frustrerad, jag vill framåt. FRAMÅT! Men på något sätt känns det som om jag fastnat i gamla rutiner, gamla spår. Inte ens de älskade valnötterna lyfter mitt humör...
Tur att jag har sonen. Annars skulle jag inte vara tror jag.
Julhandlade igår. Vilken jävla upplevelse. Stressade, galna människor som knuffas, fräser och är sura. Är det verkligen vad denna tid på året ska handla om?
Jag är tacksam för de trevliga expediter jag träffade, de som inte stressade som galningar. Jag är också tacksam för alldeles för mycket snö. Dessutom är jag otroligt tacksam för mitt glada gulliga barn.
Ändå håller sig julkänslan borta och jag känner mig lite sorgsen. Det är nästan som att vara två olika personer.
En som är glad och tacksam. En annan så otroligt frustrerad.
Jag har börjat ett nytt jobb. Jag älskar det! Men jag är så trött trött trött. Och varje morgon sviker jag en liten en som fäller många stora tårar vareviga gång hans mamma går. Hur står man ut?
Jag vet inte riktigt vem jag vill vara.... Ibland inte ens vem jag är?
Kanske bara håller på att bli tokig?
