lillapillerill

Tydligen har jag aldrig haft medium. Bara large och small. Eller så kunde jag förr i tiden tränga ner mig i mindre saker när jag såg ut som jag gör idag. Jag kanske helt enkelt inte var lika mjuk;) fluffig brukar syrran kalla det. Men jag gillar mjuk bättre... Det känns rimligt att man blir mjukare för varje barn:)

Nu är i af de flesta av mina kläder för stora eller för små, vilket inte är sådär jättekul. Men, att köpa lite nya tröjor och koftor känns ju rimligt. Och hyfsat fungerande med ekonomin...

Det som inte känns så rimligt är att jag behöver ny jacka. Jag föll pladask för en Bondelid som jag flirtar lite med just nu... Bild nedan.

Ligger kvar under täcket och slösurfar. Helt slut efter gårdagens besökare. Så har man lovat att ta fyraåringen på Modig. Den går klockan 15. Trött tjej.

Surfade i alla fall runt på stjärntecken och hittade skälen till varenda dispyt jag och M haft genom åren. Våra stjärntecken är helt enkelt inte kompatibla..
Eeehh, frågan är ju, vad gör jag nu? Två barn, en lägenhet och ett liv senare? Typiskt att jag skulle falla för fel tecken...:(

Hos Alice på beauty time har jag varit idag:) jag har fått en ansiktsbehandling! Underbart!
Mitt ansikte känns verkligen uppfräschat:) huden mjuk och jämnare än tidigare. Lovely!

Dessutom var Alice kanske en av världens trevligaste människor! Visst, hon var sådär piffigt tjusig som alltid brukar få mig känna mig obekväm.. Men hon var så trevlig att jag nästan glömde det!

Återbesök 27/10. Jag längtar!
Nu... Sova!

Alltså, inte för att jag är perfekt, men jag tillåter mig ändå att bli jäkligt trött på alla föräldrar som skaffar barn, skapar människor utan att fostra dem! Utan att skydda dem, låta dem vara barn...

Barn imiterar vuxna, det vet vi alla, ju fler vredesutbrott jag får, ju fler får mina barn. Då kan det vara bra att stanna upp och tänka om inte sant?
Precis på samma vis skulle man kunna tänka kring andra saker. Typ vuxensaker, som enligt lag kallas övergrepp när barn är inblandade. Det finns ju skäl.

Ord som "hora", "knulla", "bögjävel" är ord som jag tycker barn ska vara förskonade ifrån. Jag gillar inte när små barn svär, eller när man låter barn slåss. Våra barn är det finaste vi har och det är vårt uppdrag att skydda dem. Skydda dem från det jobbiga och försöka hjälpa dem att inte växa upp för fort. För något har gått snett när småbarn slänger sig med sådana ord, bantar och slåss.

Lågstadiebarn som sminkar sig. Gah!
Jag fattar faktiskt inte varför sådana föräldrar skaffar barn. Jag blir så jäkla arg för det känns nästan omöjligt att skydda sina barn idag. Låta dem vara oskyldiga och lyckliga.

Vara små lite längre....

W har sovit! 3 nätter i rad fram till halv fem-kvart över fem. Vad vi förändrat? Han sover nu tidigare på dagen, bäst vid strax efter tio- halv elva, då sover han gott och länge!

Sen nattning 19.30 och sova framtill 05.15. Jag njuter utav varje natt som är såhär!! Varje natt utan skrikande bebis. I bästa fall somnar han dessutom om och sover till sju. Ljuvligsovmorgon
!

Utgifterna för hushållet med ett blöj- och vällingbarn blev 4600:- inklusive kalasen för Teo och hämtmat. Tvättmedel, diskmedel mm är också inkluderat.
Det känns okej. Det ÄR billigare att äta vegetariskt, eller halvvegetariskt för oss:)
Nästa månad hoppas jag ska bli ännu bättre. Sen får vi se hur det blir min sista månad hemma, när vi inte har några kalas..

Jag har lite spartips för den som är intresserad.
1. Köp inte allt i samma affär.
2. Använd appen matpriskollen.
3. Köp storpack av: frysta grönsaker, frysta bär, pasta, stapelvaror (i vårt fall krossade tomater, kikärtor, havregryn och linser) och ris.
4. Köp tvättmedel när det är extrapris.
5. Hitta butiken i ditt närområde som är billigast på mjölk, yoghurt, fil o dyl. Det är varor som går åt, alltså måste man kunna handla det "bekvämt" och snabbt.

Sen, just nu finns billiga svenska rotfrukter, äpplen, kål och potatis! Frossa i nyttigheterna, och ha gott samvete eftersom de också är fantastiska för miljön!

Jag tycker inte heller billigt till varje pris, jag försöker välja varor så nära hemma som möjligt! Vi försöker också handla ekoprodukter, framförallt mjölk, bananer och ägg. En gör så gott en kan liksom;)

Nu ska jag gosa med bebis, kurera mig inför kvällens pizzeriabesök som sambon önskat på sin 30 årsdag :)

En bättre dag! Mer solsken, mindre moln och frustration!
Detta trots mitt livs värsta magkatarr och kaffeabstinens, dag 2 utan.

Trots detta har jag inte 'förlorat förståndet' idag som jag brukar säga. Trots att T skallade mig på kindbenet!
Varför? Kanske inspirerad av min sambo som lyckades skruva ihop en byrå med barnen (och mig!) imorse utan att tappa humöret...

Kanske har jag bara bytt inställning? Det känns i af tydligare vad jag ska göra..

När jag ibland inser att jag trots en hel del galna vredesutbrott fått ansvaret för två små barn blir jag skiträdd.
Jag vill så gärna att de ska växa upp som lyckliga små människor med sunda värderingar. Så gärna att jag lätt skulle kunna dö för det. För ibland känns det som om det vore lättare.

I min värld hittar jag hela tiden nya saker man borde tänka på som förälder. Idag hade vi för andra gången "sysslornas måndag" härhemma. Sist fick grabbarna hjälpa till i tvättstugan, vilket var en dundersuccé! Idag skulle vi städa, vilket också har gått bra. Men. Så långsamt! Och eftersom W intagit mammas famn för att sova kommer jag inte hinna skura som jag tänkte.

Jag vill att mina barn ska kunna städa när de flyttar hemifrån. Jag vill att de ska ha hem de trivs i. Och mycket kärlek. Så när W vaknar ska vi läsa lite böcker och bara mysa.
Sen är det 4årskontroll på BVC för T. Och W får hänga med sin snälla farfar.

Barnfritt en stund! Lyckades få passning så jag kunde göra en utflykt till mitt jobb. Jag vill ju lämna in alla papper i god tid!

På under 4 minuter tog jag mig från tunnelbanan till pendeln och sitter nu och sniglar på tåget. Detta känns inte som något jag saknat. Pendeln alltså. Att vara barnfri, kanske, ja.

Men lyx väntar ju imorgon då jag ska få plocka svamp med en väninna i lugn och ro:)

Skit också, jag glömde äta frukost!

Idag står ett tandhygienist besök på agendan! Usch och fy! Är redan förstörd och kallsvettig. Och W har passande nog haft en hemsk stöknatt! Vi ligger nu på soffan och gosar och försöker samla ihop spillrorna av oss själva.

Hur vet man egentligen vad i ens liv som är "äkta"? Ibland blir jag så brutalt svartsjuk på mina vänner som får dessa evinnerliga kärleksförklaringar. Facebook är ju ett sådant forum...
Man undrar ju vart alla dessa småbarnsföräldrar får all denna energi till kärlek ifrån?

Själv känner jag mig för det mesta ouppskattad, skitig, utnyttjad och tagen för given. Jag kan inleda ett samtal med min sambo och säga "jag har jätteont i huvudet" och få svaret "vad blir det för mat?". Idag föreslog jag att vi skulle se en serie tillsammans, 24. Istället för det gulliga svaret "vilken bra ide", ratade han mitt förslag och berättade om en serie han ville se.

Tröttsamt värre, när jag går och hoppas på att allt ska bli rosa och gulligt. Jag har en tandläkartid imorgon, då sambon har mycket på jobbet bad jag en vän passa W så han skulle slippa. Tacksamhet vore något..

Jag har nog alltid tänkt att småbarnsåren ser ut såhär, att man får bita ihop lite. Men varför har andra det då så jäkla rosa? Vad gör jag för fel? Dumma Facebook.

Sover jag borta en natt passar jag andras barn. Nätterna här hemma är mardrömmar utan sömn igen.
Denna morgon fick jag inleda med att städa och skura hela lägenheten efter att en viss marodör halkat runt i sitt eget bajs och sedan sprang ifrån mig i lägenheten.

Mitt liv är så glamourfyllt att allt bara glittrar i guld. Barnen äter nu frukost under skrikande former. Ingen frukost till mig för allt luktar bajs trots att jag är förkyld. Bitter? Bara idag...

Imorgon blir säkert... Bättre? Ibland är det inte gulligt och puttenuttigt att vara småbarnsförälder. Och ibland är det det.
Oftast önskar jag bara att jag fick sova. Då skulle jag liksom orka med resten. Istället ska jag börja jobba om 2,5 månader..

Jag ligger kvar... Ingen yogalates idag. Min hals gör för ont:-(
Träningsvärken från tisdagens boxpass har äntligen börjat släppa:)
Gissar på att det passet kommer vara grymt för figuren. Sörjer lite att jag inte kunde prova på bodycombat i torsdags...

Sats har typ slutat med all stretch efter sina pass. Tydligen ska det inte hjälpa mot träningsvärk o dyl. Problemet är att det innebär att jag får stretcha själv, vilket gör att jag slarvar. Och när jag slarvar samlar jag på mig vatten..
Nä, jag gillar ju ledd stretch, och riktig yoga. Dessvärre ligger de passen fel i tid. Morgonens i-lands problem.

Efter en stressad fredag har det nu blivit dags att krypa upp i soffan för lite fredagsmys!
Jag skippar min invägning imorgon och kör på till nästa vecka istället. Tror inte jag gått minus så mkt denna vecka ändå.. Har inte haft möjlighet att gå så mycket och har tränat box och sh'bam som båda gett träningsvärk, Mao muskelbygge snarare än bränning.

Samtidigt har veckan varit lite mentalt stressande! Och sömnen har varit dålig. Typiskt sådant som får mina resultat att utebli. Försöker att inte stressa över det, jag ska nå mitt mål oavsett hur lång tid det tar. I värsta fall jobbar jag fortfarande på det när jag återvänder till jobbet...

Det känns bra i vilket fall, så nu njuta lite av familjen <3

Oavsett hur tungt det känns ibland, älskar man alltid sina kids. Oavsett hur många ggr de vaknar en natt. Oavsett om de slår en, biter en eller ger en en puss.

I dagens samhälle (vilken pretto inledning) är vi beroende av institutioner som tar hand om våra barn större delen av dagen. Andra människor torkar deras näsor, rumpor och byter deras blöjor.

Ett utav världens viktigaste jobb. Vad utelämnad man är som förälder till dessa personer. Till dessa stora barngrupper med för få eller för inkompetent personal. Givetvis finns det undantag. Just nu går min äldsta på en fantastiskt bra förskola. De är 15 barn på 3 personal på stora barn och bedriver verkligen en bra verksamhet. Målet är 18 barn.
För första gången känner jag att min son tyr sig till och litar på de vuxna. Storlek på förskolan? 30 barn totalt. Jag är så glad att jag hittat denna pärla, där min son växer och känner att han kan lära sig allt!

Varför är inte alla förskolor så? Varför förekommer vanvård av barn och dessa stora barngrupper? Så kallad barnförvaring! Hemskt! Fan vad man är utelämnad som förälder...

För man älskar alltid sina barn. Mer än livet självt!

Så, då ska sambon förmodligen iväg på en resa med jobbet nästa vecka. Hejdå träning, hej bomöte. Hej trötthet och tunga nätter.
Som tur är bara för ett par dagar...

Det är bara så sjukt frustrerande att aldrig lyckas få till livspusslet. Viktminskningen blir lidande också...
Men men, livet är inte lika lätt efter attan får familj.

Och trötta mamman är så jäkla trött. Och vill bara sova. Snart dags att hämta Teodor på fsk, eller 16.30. Sen handla lite bananer och yoghurt med grabbarna!

Idag har jag VÅGAT!
Jag provade på ett boxpass alldeles själv, trots att jag inte kände en kotte. Passet var 75 minuter och instruktören var grymt bra! Det var jättemycket parövningar, bara jag som vågade gå själv. Jag tränade med några tjejer från Kurvan som var sjukt vältränade! Pressade mig verkligen.

Jag är så jäkla stolt över mig själv, och mår så jäkla bra! Med största sannolikhet kommer jag sova som en klubbad säl. Hoppas ungarna sover, annars kommer trötta mamman vara ett vrak imorgon....

Nu sova lite.
Imorgon blir det prommis och städning:) sen bandy för sambon och Dallas för mig!

Hektiskt värre att börja veckan på en tisdag. Stora tårar rullade från stora killens ögon imorse "Mamma, jag vill bara vara hemma med dig".
Pest och pina att lämna sådana här dagar...

Sen en rask promenad på 40 minuter, en timmes lek på öppna förskolan. Och nu ska vi sova W och jag...

Ikväll blir det första boxpasset, får se om jag överlever..

Ibland tror jag faktiskt att jag har världens största ansvars och oroskänsla. Hela tiden vill jag göra saker snyggt och rätt. Varför egentligen?

Varför inte vara lite mer ego? Och göra det som är bäst för en? Det är något jag vill satsa mer på. Att tänka mer på mig själv. Och de mina. Och fatta beslut utifrån det... Allt kanske inte behöver skötas så himla snyggt. Inte alltid i af.

Nu jäklar!!

Ibland hinner man inte dammsuga för att man måste ligga bredvid sovande bebisar och bara vara där. Det verkar inte bättre... :D

Trötta som få, det är jag och Wille. Teodor njuter av barnprogrammen. Om han inte hade varit hemma hade jag nog kunnat sova nu efter morgonpasset i tvättisen. Nu är ju det avklarat, och lunchen! Sovstund, lekstund och middag kvar då;)

Hur ska jag klara mig utan denna vila på jobbet?

Efter en helg full med fusk är det dags för nya tag denna måndag. Den inleds med extrem trötthet och inställd morgonjogg vilket inte bådar så gott! Frukost bestående av endast kaffe :-/

Men här ska vi ta revansch, råkost till lunch och potatismos med en rödbeta- och vitkålssallad till middag.
Råkosten blir nog sallad på palsternacka och morot:) här hyllar vi höstens grönsaker!!

Sen ska jag försöka med en snabb prommis när sambon kommer hem innan han sticker iväg på innebandyträning.
Ikväll tänkte jag prova träna lite på mitt Wii.

Men, innan dess tvättid 9-11 med de små monstren:)

Ibland är gamla byxor bättre än nya....

Även om det syndats en del i veckan tycker jag att det är viktigt att pausa lite ibland. Om man är bortbjuden t ex. Till sin mamma. Som har ostbågar och Marianne hemma. Syndens sötma!;) tur att resten av dagen varit nyttig med nyttig mat, träning och skogspromenad:)

Med sådana fantastiska resultat jag fått är det klart värt att festa. Lite.

Imorgon blir det Skillebyholms höstmarknad i goda vänners lag.

Total cm minskning 10 cm!! 2 cm midja, 5 cm mage och 2 cm stuss!
Vikt -1.3 kg på 6 dagar! Heja mig!
Snart yogalates!!

Idag har jag varit lite snäll mot mig själv. Köpte ju som sagt ett par snygga byxor att ha på passet imorgon. Och underbara akvareller som jag vackert målade med trots att jag saknar penslar :-S

Sen dammsög jag och fixade middagen. När M kom stack jag ut och sprang 4,4 km, sen 5 minuters magträning på det och ett hett bad.

Jag fixade köket på nolltid efter middagen.

Detta, goda vänner, är anledningen till varför jag måste träna. Jag får tusen ggr mer gjort då! Och snabbare.
Nu sova, nyfiken på morgonens resultat..

Det blev en rask promenad till telefonplan eftersom pendeltågen havererat. 20 raska minuter, men bättre än ingenting.

Shoppade i liljeholmen, byxor och akvareller till mig och en bok till Teodor.
Hann fika med lilla lillebror också innan det var dags att bege sig hem.
Äta rester till lunch *nomnom*
Då jag blev välsignad idag, både med nattssömn och vagnsömn hann jag dammsuga större delen av lägenheten och måla en akvarell innan W började böka.

Ikväll blir det Löprunda efter middagen med ugnsbakad potatis, rödbetor, morötter och brysselkål med en guacamolesås till. Nomnom igen:)

Det är faktiskt en konst att få i sig frukost i sällskap med en fyraåring och en ettåring... Fyråringen skriker " jag är törstig/ hungrig/kissnödig" ettåringen skriker, kastar sin egen frukost på golvet och pekar på ens egen frukost och skriker högre och högre.
Men jag fick i mig två rostade med jordnötsmör i af:)

Sen ska jag inte klaga så mycket. Båda killarna sov hela natten i natt! Jag vaknade med ett ryck 05 och trodde de var döda. Som tur var inte!
Så skönhetssömn yeah!

Idag ska jag och Wille till liljeholmen och strosa i lite affärer. Tänkte försöka jobba på min kreativitet och börja måla med akvareller igen:)

I am a survivor!

Jag har bokat in mig på tre olika "prova något nytt" pass. På lördag yogalates, tisdag box och torsdag bodycombat. Dags att få lite ny motivation!

Jag var på gymmet idag, skönt efter mina dåliga nyheter jag fått! Cykling 15 minuter och en genomkörning av AjAJ ryggen! Sen stretch och hem till en ickefärdig middag.

Bokade de nya klasserna, trötta mamman ska bli tuffa mamman;)
På menyn stod:
Frukost -
Lunch- linssoppa
Mellis- torkade persikor och kex
Middag- pasta med grönsaker.

Jag tycker att frukosten är svår när man ska leva veganskt. Jättesvår. Det finns inga bra pålägg till en snabb macka:( och soygurten är slut och jag glömmer alltid tina bär till en smoothie... Men ett glas sojamjölk borde jag åtminstone fått i mig. No excuse!

Trots sömnens ickevarande och dåliga nyheter, allmän negativitet och dåligt mående kom jag ut på en promenad. Visserligen till Willys men ändå.

Jag letar efter min urkraft, ni vet, den där kraften som driver på en även när det inte blir som man tänkt. Eller vill. När livet känns som ett bottenlöst hav som bara drar i en. Nä, nu blev det lite väl dramatiskt här.

Jag vill bara finna min kraft så jag orkar hoppa upp i sadeln igen och vara björnmamman. Inte bara trötta mamman.

Vissa saker är inte meningen helt enkelt, så då måste man ha tillit till framtiden. Bara att hoppa upp i sadeln igen och göra sitt bästa.

Ett stycke sömnlös natt senare funderar jag på att hoppa förmiddagspromenaden och helt enkelt sova istället.
Eller vila.

Tanken är att jag då kanske orkar krypa ner till sats ikväll för lite skön styrketräning. Min rygg skriker efter det! Samtidigt borde jag kanske bränna bort gårdagens kalorifest. Vila eller pressa?
Så svårt att veta.

Jag står och pekar på mig själv med pekpinnen. Fuskare!! Det slank ner 1 eller 4 pannkakor vid middagen... Buuu!

Inte så bra veganiserat. Inte ens väl unnat. Jag är en sån som äter under stress annars. Men idag blev det lite tycka synd om sig själv ätande.
Det är därför jag behöver träningen så mycket, den får mig helt enkelt att ömka mig själv lite mindre;)

Det värsta är att jag i morse kände mig så mycket piggare än tidigare. Men det finns ju gränser för vad jag mäktar med... Nä.

Så. Då. Blev. Det. Ingen. Löpning. Idag. Heller.
Det verkar som om jag helt enkelt aldrig får skippa träningen för att jag inte orkar. För nästa tillfälle blir nog inställt av ngn annan:( nu hinner jag inte.
Typiskt. Måste. Planera. Bättre.

Inte för att vara den som är den... Men vad jag ÄLSKAR att vara hemma. Trots gräl med trotsig fyraåring och slavarbete i köket;)

Jag älskar att jag kan ligga och läsa när Wille sover. Jag älskar att jag hinner ta promenader varje dag. Jag älskar att jag oftast orkar leka med mina barn. Jag älskar att ha det fint hemma, att ha tid att handla, tvätta och träna. Jag älskar att läsa böcker för mina barn. Jag älskar att jag kan ha mina barn hemma när de är sjuka utan att det drabbar någon annan. Jag älskar att ha tid och ork att se dem, energi nog att oroa mig och alla kramar jag får tillbaka.

Det är väldigt lugnande detta hemmafruliv. Tur är väl att det är dags att börja arbeta om ett par månader, annars skulle jag nog förvandlas till pensionär...

Idag hände det! Jag fick till en god havregrynsgröt!! Nä, jag skojar INTE! Hemligheten? Jag rörde i en skvätt sojamjölk och lät den koka med i kastrullen på slutet:)
Sen lite frusen mango, papaya och hallon, ringlade över lite honung! Nomnom!!

Sen gick vi en 45 minuters promenad efter lämningen i det vackra vädret! Superhärlig dag!

Nu gos i soffan innan lunch! Tror det blir pasta med broccoli och färsbiff till W med en babybechamel. Och vegetariska vårrullar och sallad till mig:)
Till middag? Röd linssoppa!

Nä, vissa dagar måste man krypa upp i soffan och bara vila. Ingen pilates idag. Bara slappande!

Björnmamman sitter med sin sjuka björnunge i famnen. Vaggar. Vakar.
Björnungen sover oroligt i mammans famn.
Vagga. Vaka. Vakta.
Hoppas du snart blir kry.

Upp i björnmammans stora famn, där finns det alltid plats för dig. Älskade björnunge.

Idag blev trötta mamman utan frukost. På grund utav detta belönas hon med huvudvärk.

Lillskrutt och jag gjorde hans första besök till vårdcentralen och träffade världens bästa doktor. Vi fick hostmedicin och penicillin mot öroninflammation. Hoppas han blir bättre snart och vi slipper denna höga feber. 3 nätter utan sömn.

Tog en långpromenad på väg till vc, eller 45 minuter. Sen är det tänkt att jag ska hinna med lite pilates 17.30 och låta karln laga maten.
Lunchen blev i alla fall en god couscous sallad och till middag blir det wok med ris. Nomnom!

Det här med politiskt korrekt är ju för spännande. Min sambo är väldigt pk, vi väntade barn mm.
Jaja, jag är faktiskt inte så pk. Jag anser att det var Jag som var gravid. Jag som blev fet. Jag som spydde. Jag som fick bristningar. Jag som fick halsbränna, åderbråck och vätska överallt. Jag som fick ta ledigt för att springa på Mvc m lågt tryck och lågt järn.

Dessutom var det jag som fick krysta ut en baby som suttit fast i mig i 9 månader. Dela av mig själv.
Givetvis fann jag stöd i min partner under denna tid. Han masserade fötter, handlade godsaker och hjälpte mig resa mig upp när jag blev för fet för att klara det själv.

Ibland tittar jag på barnen och tänker "de är fan det häftigaste jag gjort" sen kommer jag på att det inte är pk. Lika ska det va. Men jag tycker inte det stämmer.

Kvinnokroppen är helt fantastisk. För den kan bygga bebisar. Helt sjukt ju! Liv kan växa i mig. Jag skapar människor liksom! Och det vill jag ha cred för. Jag vill bli hyllad. Men det blir jag inte. För det är vi som skapar liv. Enda chansen för min kropp att få beröm är att vara smal och snygg. Ingen bryr sig om vad den kan GÖRA. Så jäkla trött!

Dag två gick visst ännu bättre än dag ett:) lite mer pasta och mindre kakor! En timmes promenad hann jag också innan sambon ska träna.

Jag ska försöka köra ett magprogram varje dag som komplement till motionen:). Imorgon blir det ett efterlängtat besök på sats för lite cykling och ryggträning!
It's time bitches!

Sitter just nu med en skrutt i famnen. Han sover men känns lite svalare. Försöker peppa mig själv till att komma igång och ta en promenad.
Om vissa andra saker inte går i lås blir det promenad idag. Annars imorgon.

På menyn idag stod 2 dinkelbröd med honung till frukost. Inget kaffe, eftersom jag helt enkelt inte orkade brygga något. Kanske efter lunch.

Till lunch blir det fräst marinerad tofu med potatis och blomkålsmos och pasta med sojfärssås till middag. Bilder kommer till kvällen:)

Nu vila efter en mer eller mindre sömnlös natt!

W har haft över 40 graders feber inatt. Han och jag har sovit tillsammans. M fick ta soffan.
Av och till blir man ju rädd att de ska bli kokta de små liven. Hemskt!!

Nu ligger han på min arm. Svalare tack vare Ipren. Men mammahjärtat värker av oro. Inga direkta andra symptom än feber, så vårdguiden trodde 3 dagars feber och sa att vi skulle avvakta.
Jag hoppas på bättring idag!

Jag har klarat mig inom mina riktlinjer:) men jag unnade mig 3 kakor utan mjölk och ägg. Man kan ju inte gå ut alldeles för hårt;)

Lunchen blev bulgur och ratatouille på zucchini, oliver och champinjoner.
Till middag blev det kronärtskocka och haricot verts med potatis och blomkålsmos. Nomnom!
Jag arbetar på att försöka äta så mycket som möjligt i säsong och ser redan framemot morgondagens mat:)

Nu stretch och lite magträning, sen vaknatt över lilla Wille som drabbats av skyhög feber.
Imorgon är en ny dag och en ny vecka!

Det blir inte 100% vegankost. Jag tänker äta honung på brödet. Tror faktiskt det är nyttigare än sirap.. Faktiskt!

Hann inte fota min frukost. Jag var hungrig efter gårdagens mil:D
För den som är nyfiken kan jag berätta att min tid blev 76 minuter. Jag trodde 73 först, men jag kan tydligen inte räkna.

Jo, en sak. Antalet ggr jag började gråta under loppet, vilket var 3. Två gånger av misär när det började spöregna och en gång när man skulle räcka upp armarna för varje tjej i världen. Man är ju lite lättrörd...

Stämningen var fantastisk och jag är så sjukt nöjd över att ha genomfört. Till nästa år ska jag ha fått upp
Idag står stretch och vila på schemat, plus en planka eller 5 om det är fysiskt möjligt. Liiiiiite trött i ben och framförallt fötter..

Lite före bilder:

För fyra år sedan låg jag på sös i fulla värkar i detta nu, vi kom in 07.30. Inskrivna kl 8.

Jag vaggade runt i rummet, nynnandes för mig själv. I min egen värld. Lugnad av ladies sing the blues i bakgrunden. Hur började det då?

Den sista augusti 2008 fick jag en liten värk ca kl 14. Den gjorde inte ens nämnvärt ont. Efter en halvtimme kom nästa.
Sen fortsatte det på samma sätt till klockan 17.30 då det började göra lite mer ont. Klockan 18 ringde jag min syster och sa att jag trodde jag skulle föda dagen därpå. Hon sa till mig att ringa förlossningen vilket jag gjorde.

Värkarna kom var 20:e minut och blev lite skarpare. Förlossningen sa att jag skulle stanna hemma och försöka sova.
Sova? Det gick inte! Snart skulle jag få träffa honom. Jag visste ju att det var honom jag väntade på trots att jag inte fått det bekräftat.

Jag sa till sambon att lägga sig "jag kommer behöva att du är pigg imorgon" sa jag och satt uppe själv och klockade värkar. 02 ringde jag förlossningen igen för att jag blödde lite. Tydligen normalt.
04 ringde jag igen. Det började göra ont. Riktigt ont. Vänta sa de.
06 ringde jag och förklarade att jag inte kunde vänta längre. 06.46 kom taxin och 07.00 satt vi fast i köer på nynäsvägen. Taxichaffisen drog oupphörligen massa dåliga skämt.
Funderade på att mörda honom..

07.32 kom vi in. Träffade fantastisk personal. 08.00 öppen 4 cm vi fick stanna.

10.30 öppen 5 cm. Barnmorskan tycker att jag ska ställa mig upp. "Jag vill se ditt barn innan jag slutar jobba" sa hon. Det ville jag med.
11.15 öppen 8 cm.

Värkar som fick mig tro att jag behövde gå på toa tätt som oftast. Sprang i korridoren som en galning, fram och tillbaka till toan.
Mamma kom. Gnuggar mina ben som känns så kalla.. Jag vill inte att hon ska gå. M tar över. Han ser så hjälplös ut. "Stackarn" tänker jag. För det finns inget han kan göra. Förutom gnugga mina ben.

Jag är helt i min kropp. Med någon konstig kontroll över min smärta.

14.32 kom han. 52 cm lång och 3495 gr. Min fina kille som blir 4 år idag.