Jag minns...
En tid då söndagar liksom var dagar då man kunde ligga i sängen hela dagen. Utan dåligt samvete. Man kunde ligga hemma och titta på film. Äta frukost hur sent man ville. Det var F.B, före barnen.
Idag strejkar jag. Jag vägrar gå upp, i alla fall en liten stund till...
Pratade med en vän häromdagen, då konstaterade vi att det var tur att vi fått barn tidigt. Innan vi fyller 45 kommer vi få uppleva och njuta av sådana söndagar igen!
Och uppskatta dem på ett helt annat sätt än innan barnen. För innan jag fick dem var det mycket jag inte uppskattade. Och de fattades mig innan jag fått dem. Jag blev inte hel förrän efter jag fått dem. Egentligen får man väl inte känna så. För själviskt. Barn har man ju bara till låns.
Förkylningen har återvänt, så idag blir nog bara promenad, ingen intervall träning. Men, det ska bli skönt att röra sig lite:)
