Män som tar på kvinnor mot deras vilja.
Ibland blir jag så äcklad av att veta att visa män inte har någon självbevarelsedrift alls.
När jag var runt 20 hade jag ett tillfälligt jobb med en manlig chef. Jag tyckte att han var så snäll. Såå trevlig. Förstående. Till skillnad från min andra chef som var väldigt... Hård. En kvinna.
Jag överöstes med komplimanger för att jag var så effektiv, snabb och duktig på mitt jobb.
Sen började han komma in på mitt rum och småprata om livet. Det kändes ju trevligt och okej. Men jag började känna lite konstiga vibbar. Samtidigt intalade jag mig att jag bara inbillade mig.
Plötsligt kom den. En klatsch på rumpan och jag såg på ansiktet som gett mig den. En man gammal nog att vara min far. En man jag hade trott varit god. Kränkningen var inte bara smällen på röven och kommentaren "man måste ju få kolla stunsen" utan det faktum att han då gjorde all uppmuntran och alla snälla saker han sagt till osanningar. Han var bara en gammal man som ville tafsa på en ung tjej. Och jag blev kränkt. Och jag kände mig helt plötsligt dålig på mitt jobb för jag var bara en ung kropp. En kropp man var tvungen att få kolla stunsen på.
Som tur är var jag ingen duvunge. Min pappa hade fostrat mig till stark och med en stark känsla av integritet och ägande av MIN kropp. Så jag skrek. Skällde. Sa ifrån. Smällde sönder en dörr och kallade honom äckelgubbe.
Men. Rädd att förlora min inkomst anmälde jag aldrig mannen. Han upprepade små försök till ytterligare trakasserier men jag sa ifrån varenda gång.
Jag delar detta nu nästan tio år senare av flera olika skäl. Jag har mått dåligt över min kropp sen detta hände, ätit mig tjock för att inte vara ett byte, fått min självkänsla knäckt och litar fortfarande inte på manliga chefer. Jag har fram till nu oavsett yrke tvivlat på mig själv och min egen kompetens. Jag kan inte ta en komplimang på allvar. Idag börjar jag känna min egen styrka igen.
Det borde vara lättare att anmäla sexuella trakasserier anonymt. Att bara lämna in en lapp. För allvaret är så stort. Och händelsen bär man med sig resten av livet.
I mitt fall var övergreppet inte så "stort" men dess påverkan på mig desto större. Mitt hjärta blöder för de kvinnor som utsätts för än värre av sina chefer idag. Det händer såklart även på motsatt vis, vilket absolut är lika illa.
Chefer som trakasserar sina anställda på detta och liknande sätt äcklar mig så mycket.
Jag förlorade rätten till min kropp och jag anmälde aldrig. Min självkänsla försvann och har tagit tio år på sig att börja växa igen. Tänk på det lite.
